I början av nästa år har Vänsterpartiet kongress. Massor av motioner och motionssvar finns att hämta på kongress2012.vansterpartiet.se. I ett senare inlägg kommer jag att kommentera en rad av dem, särskilt D72 om ett mer demokratiskt valsystem för kongressombudsval. Det här inlägget presenterar dock den lista jag sammanställt med alla motioner och motionssvar så att man inte behöver bläddra fram och tillbaka hela tiden.

Listan finns att ta ner för alla på http://www.jesperberglund.se/v/motionslista.pdf. Sprid den gärna till alla som kan tänkas ha behov av den.

I början av nästa år har Vänsterpartiet kongress. Massor av motioner och motionssvar finns att hämta på kongress2012.vansterpartiet.se. I ett senare inlägg kommer jag att kommentera en rad av dem, särskilt D72 om ett mer demokratiskt valsystem för kongressombudsval. Det här inlägget presenterar dock den lista jag sammanställt med alla motioner och motionssvar så ...

Image via Wikipedia

Innan jag börjar. Har du inte läst Johans “Terrorn och den europeiska nyfascismen” så gör det först.

Dessutom, innan du börjar, det här inlägget är lite spretigt, det är mycket som jag vill ha sagt, stå ut.

1996 gick jag med i Ung Vänster. Sedan dess har jag varit politiskt aktiv. Inte alltid med Ung Vänster, Vänsterns studentförbund eller Vänsterpartiet som främsta arena. Jag har också varit aktiv i Sverok och IOGT-NTO. Trots det är det i Ung Vänster, VSF och Vänsterpartiet jag har fått min politiska och organisatoriska skolning.

Jag har varit på sommarläger, med Ung Vänster, och Sosialistisk Ungdom, den norska motsvarigheten. Jag har arrangerat, demonstrerat, suttit långa nätter och gjort tidningar, lärt mig italiensk bokföring, debatterat stadgar och allt annat man gör i en politisk organisation. Jag har fått vänner. Jag har sett vänner, och för den delen kamrater jag inte räknar till vänner, växa och bli rikskända inom sina områden. En del är kvar inom rörelsen, en del inaktiva och en del har bytt parti.

Men att vara aktiv på vänsterkanten är inte bara glädje. Hot och våld är inte ovanligt. Inte heller är det ovanligt att samhället inte bryr sig. Men mer om det senare.

Men, det här inlägget ska inte handla om mig, det ska handla om vad som hände i Norge. Jag spenderar en del tid med att försöka förstå den extrema högern, de som främst utgör det fysiska hotet med de som engagerar sig på vänsterkanten. Det gör att jag bland annat läser en del på olika “extrema” sajter på nätet. Bland annat nordisk.nu och flashback. Jag försöker förstå hur de tänker, varför de tänker som de gör och hur vi, vänstern, kan motverka att fler tänker så.

Det som kommer nu kan verka kontroversiellt, men läs hela innan du flippar.

Jag menar att ABB, utifrån den bild som sprids av honom i hans manifest, utifrån hur många i de högerextrema miljöerna resonerar, och utifrån flera “foliehattsteorier” har agerat konsekvent och logiskt.

Om man anser att den sittande regimen agerar landsförrädare.
Om man anser att rättsväsendet inte gör något åt att regimen är landsförrädare.
Om man anser att främmande trupper i ett krig stationeras i landet utan att någon reagerar.
Visst är man då skyldig att reagera?

Om man ser ett pågående folkmord? Ska man då inte arbeta mot det?

Nu menar jag inte att ABB har rätt i vad han anser, tro på intet sätt det.

Vad kan man då göra, om man anser saker som ovan? Man kan agera parlamentariskt, man kan ställa upp i val och samla folk för sin åsikt. Det är svårt om man har åsikter som folk inte håller med om. Och för att vara raka, de norska medborgarna anser inte att regimen är landsförrädare. Det är en återvändsgränd.
Man kan bygga en armé. Samla de som har samma åsikter, skaffa vapen, starta inbördeskrig. Men alla sådana försök kommer att stoppas av regimen.
Slutligen kan man agera utan ledare. Man kan slå hårt och effektivt mot de man anser bär skuld. I det här fallet, kulturmarxisterna, anförda av Arbeiderpartiet (AP), som också bär upp regimen.

Vad slår inte hårdast, om inte ett slag mot ungdomen?

Låt mig avvika en stund och se på mitt eget parti, Vänsterpartiet. Ponera att en bomb skulle explodera på den restaurang där Partistyrelsen (PS) äter lunch under ett möte. Det skulle slå ut en stor del av PS och förmodligen en del av riksdagsgruppen (då en del sitter i både PS och riksdagen). Även en del av de anställda skulle följa med i smällen. Låt oss säga, totalt 50 personer döda. I det läget finns en rad kompetenta kamrater runt om i landet som skulle kunna kliva in och leda partiet tills det att en extrakongress kan hållas, 6 månader senare. Jag är övertygad om att partiet skulle klara att hålla ihop vid en politisk linje och som en organisatorisk enhet. Förhoppningvis finns ju någon som inte var på just det PS-mötet av personliga skäl som kan vara samlande.
Om däremot detsamma skulle drabba Ung Vänster. En samling av förbundsstyrelsen och en bunt distriktsaktiva. Totalt 50 pers. Jag tror att det skulle slå hårdare. Många av de som idag har ledande roller i partiet har sin skolning i Ungdomsförbundet. Jag inbillar mig att det är färre än i andra partier men likväl. Det skulle innebära att en generation ungdomsförbundare inte skulle nå vuxen ålder. Inte bara skulle de skada partiet på sikt, det skulle också skada den breda samhällsdebatten, då som tidigare nämnt en hel del som fått sin skolning i ungdomsförbundet nu återfinns på andra ställen i samhället. Det skulle också skada ungdomsförbundet i sig mer än vad ett attentat mot partiet skulle skada partiet. Jag inbillar mig, utan att vara för insatt i Ung Vänster nu för tiden, jag är för gammal, att partiet skulle behöva, givetvis i samråd med Ung Vänster, be alla sina medlemmar under 30 eller 35 att inte vara aktiva i partiet utan istället bygga upp ungdomsförbundet. Det skulle vara en stor förlust för såväl parti som ungdomsförbund. Det skulle slå för lång tid framöver.

Sålunda agerade ABB rimligt som slog mot ungdomen. Om man delar hans åsikter i övrigt förstås. Tror man dessutom att det kommer att komma fler efteråt, om ett år, om tre år, om 10 år, så är det än mer rimligt. För varje attentat så försvagas “fienden”, för varje attentat framstår den egna sidan som starkare.

Nu tycker någon att man ska bry sig om krigets lagar. Man får bara agera mot soldater och inte mot civila etc etc. Det gjorde ju ABB. Ser man alla AP:are (och AUF:are) som en del av en krigförande motpart så är aktiva AUF:are soldater. Då är eventuella döda utanför regeringskansliet (icke tjänstemän) betydligt värre ur det perspektivet. Men de befann sig vid ett militärt mål, så de får skylla sig själva.
(Apropå det, att skylla sig själva, ett annat sidospår. Efter demonstrationerna, kravallerna och polisvåldsskandalen i Göteborg 2001 framfördes följande resonemang av den dåvarande bekant som titulerade sig som liberal (komprimerat): “Om man befinner sig i närheten av personer som ser ut som personer som tidigare kan ha begått ett brott på en annan plats får man skylla sig själv om man råkar ut för lite polisvåld.” )

Utifrån den världsbild som ABB har belagts med, vad skulle han ha gjort annorlunda? Skulle han ha låtit bli att agera? Skulle han ha sprängt en moské? Nej, han skulle ha gjort så mycket skada han kunde.

Missförstå inte, jag avskyr det hela. Jag har gråtit floder över attacken mot Utøya. Jag har spenderat en stor del av mitt liv med att motverka de politiska krafter som delar ABB:s världsbild. Men jag (tror att jag) förstår den.

I valet 2002 polisanmälde jag en person med hög position inom ND och NDU som yttrande
(ej ordagrant) att jag och hela mitt parti skulle behöva åka ambulans inom kort. När jag gjorde anmälan reagerade polisen som tog anmälan med förvåning över hur mycket det fanns på personen redan (vill minnas att han då inte var 20 fyllda). Utredningen lades ner.

Förmodligen 1998 (kan ha varit 97, möjligen 99) blev jag slagen av en av de lokala nazisterna på en buss in till staden som jag då bodde intill. Anmälan gjordes direkt när jag kom in. Vittnen fanns, ändå kom det inte ens till domstol.

Ung Vänster Hallands kurslokaler bombhotades när vi skulle ha kurs. Förmodligen 1998 det med.

Vänner, kamrater, har blivit misshandlade av främst den nazistiska högern. Lokaler har blivit uppbrända. Manifestationer har handgripligen avbrutits. Deltagare har filmats och fotograferats.

Jag och många andra har hittats i nazisternas register. Våldet är, inte ständigt, men ofta, närvarande för aktiva i den politiska vänstern.

Nu verkar inte ABB ha rört sig inom den naziinfluerade högern, Istället är det den mer klassisk fascistiska högern han hämtat sin näring. Jag vill hävda att det är samma höger som “det nya Sverigedemokraterna”. När nazzarna har sparkats ut (vilket de ju inte gjort helt och hållet, men låt oss påstå det för argumentationens skull) har utrymmet fyllts av en annan höger.

De åsikter som ABB tillskrivs finns även i den svenska extremhögern. Jag blev förvånad över att ABB inte var mer extrem, för det är inte extrema åsikter som framförs. Jag möter dem varje vecka.

Jag möter dem på nätet, även utanför extremistsajter. Jag möter dem i skolan. Flera av de teorier som ABB verkar ha förfäktat finns också ute i skolorna, bland eleverna. Ibland även bland lärare. Inte alltid så uttalat eller framträdande, men de finns.

Jag menar att det kommer att komma flera, och att det har kommit andra tidigare (herr Mangs i Malmö t ex).

Jag menar att det är den politiska vänstern som nu måste ta sitt ansvar. Givetvis inte bara Vänsterpartifamiljen utan även den socialdemokratiska rörelsen, fackföreningsrörelsen och de socialistiska grupperna på vänsterkanten om Vänsterpartiet. Oavsett om man kallar sig Sosse, Trotte, Stalinist, Kommunist, Frihetlig eller bara vänster. Vi kan inte, i kampen mot fascismen, förlita oss på liberaler. I den mån de vill vara med ska vi uppmuntra dem, men det måste vara vi som tar ansvaret.

Vi behöver återta problemformuleringsinitiativet, lättare sagt än gjort. Men främst behöver vi förklara vår världsbild. Ofta och mycket. Dessutom i enkla ord. Läs Johans artikel, länkad längst upp, en gång till.

Ska vi skydda oss mot terrordåd som ABB:s krävs en oehörd övervakningsapparat. Det krävs att hela våra liv genomlyses av staten. Jag vill inte leva i en sådan värld. Inte heller vill jag leva i en värld där högerextrema islamofober skjuter av arbetarklassen.

Om vi antar att ABB agerat rimligt utifrån sin övertygelse har vi två val. Antingen agera utifrån att den här typen av personer alltid kommer att finnas eller agera mot världsbilden som skapar terrorister.

Ett samhälle som skapar skillnader mellan människor. Ett samhälle som skapar klyftor skapar också hat. Min rörelse, arbetarrörelsen, bygger i mycket på hat. Vi hatar klassamhället och vi vill avskaffa det. Vi vill inte hata. Vi vet att när samhället blir mer jämlikt minskar hatet.

Ett sätt att stoppa det högerextrema våldet är att bygga ett jämlikt samhälle. Ett samhälle där vi inte behöver känna hat. För det krävs att vi alla hjälps åt. Det kräver på sikt att kapitalismen avskaffas. Men det kräver nu att det offentliga samhället tar islamofobin och det oresonliga hatet på allvar.

Det finns mer att säga, jag kanske återkommer.

Andra bloggar om: Utøya, Anders Behring Breivik, Norge,

Innan jag börjar. Har du inte läst Johans "Terrorn och den europeiska nyfascismen" så gör det först. Dessutom, innan du börjar, det här inlägget är lite spretigt, det är mycket som jag vill ha sagt, stå ut. 1996 gick jag med i Ung Vänster. Sedan dess har jag varit politiskt aktiv. Inte alltid med Ung Vänster, ...

Image via Wikipedia

Sverige är en monarki. Hur monarkin fungerar regleras i Successionsordningen. Där står vilka regler som gäller för arv av ämbetet som kung eller drottning.

Men det står också vad kungen ska tro på. I paragraf 4 i Successionsordningen står :

“Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935).” 

Det är alltså en lag som senast ändrades 1979, en hyfsat modern lag i förhållande till hur gammal den svenska monarkin är. Det står också, som framgår av sista meningen i citatet, att även tronföljare måste bekänna sig till den Augsburgiska bekännelsen. Frågan är hur många som vet vad det faktiskt står där.

Om vi börjar med den första trosartikeln.

I. Om Gud
1] Våra kyrkor lära endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt skall tros: 2] nämligen att det finns ett enda gudomligt väsende , som både kallas och är Gud, evig, osynlig, odelbar, av omätlig makt, vishet och godhet, skaparen och uppehållaren av allting, både synligt och osynligt. 3] Likväl finnas tre personer med samma väsende och samma makt, som av evighet äro till jämte varandra, Fadern, Sonen och den helige Ande. 4] De använda här ordet person i samma betydelse, som det har hos kyrkans gamla författare i detta sammanhang ; det betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt.

5] De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika. 6] De fördöma även samosatenerna, gamla och nya, som förfäkta, att det endast finnes en person, och därför om Ordet och den helige Ande illfundigt och hädiskt säga, att de icke äro särskilda personer, utan att Ordet blott betyder av stämman frambragt ord och Anden endast är en skapad rörelse hos tingen.

Kungen ska alltså tillhöra en kyrka och en tro som fördömer muslimer som kättare. Kätteri är inte längre ett lagbrott enligt svensk lag. Det är likväl ett kraftigt nedsättande ord.

Men det är inte nog med det. Om man ser till första delen av företalet till den Augsburgiska bekännelsen mörknar bilden.

1] Stormäktige, segerrike kejsare, allernådigste herre! Eders kejserliga Majestät har utlyst en riksdag i Augsburg för överläggningar om hjälp mot turkarna, sedan gammalt de grymma arvfienderna till den kristna religionen och allt, vad kristen heter, och om åstadkommande av varaktiga försvarsåtgärder till skydd mot deras hätska angrepp 2] och slutligen om meningsskiljaktigheterna beträffande vår heliga religion och vår kristna tro, i syfte att de olika parternas åsikter och satser skulle i kärlek, saktmod och hovsamhet framläggas till ömsesidig upplysning och prövning, 3] för att på båda sidorna de ting, som ur Skriften framställts [och förståtts] på olika sätt, skulle [avlägsnas eller] rättas och för att i dessa avseenden en återgång skulle ske till den enda enhetliga sanningen och den kristliga endräkten skulle återställas, 4] så att framdeles en och samma uppriktiga och sanna religion måtte vara och bestå ibland oss, så att liksom vi äro och kämpa under en enda Kristus, vi också måtte kunna leva i en kristen kyrka, i endräkt och frid.

Sveriges grundlag refererar alltså till ett dokument som utnämner turkarna till arvsfiende till den kristna religionen och allt vad kristen heter. Det som något kungen, och kronprinsessan, måste ställa sig bakom.

Det är en världsbild som är mig främmande. Jag ser islam som en religion bland många andra. Likt det finns fundamentalistiska muslimer finns det fundamentalistiska kristna eller buddhister. På samma sätt som det finns fromma eller progressiva kristna finns det fromma och progressiva muslimer eller judar. Religionen borde inte vara en del av grundlagen.

Men framför allt. Religionshat borde inte vara en del av grundlagen. Nu är religion en del av grundlagen. Dessutom på ett sätt som ligger väldigt nära Anders Behring Breiviks syn på islam. Jag drar slutsatsen att utifrån svensk lag har inte Anders Behring Breivik en extrem syn. Det sätt vilket Anders Behring Breivik agerat utifrån denna världsbild är i modern synvinkel extrem, men inte världsbilden.

Ur en modern världsbild är såväl Anders Behring Breiviks, som grundlagens, syn på världen extrem.

Islamofobin är grundlagsfäst i Sverige. I Norge är det inte riktigt så illa. Där stadgas i §4 i grundlagen “Kongen skal stedse bekjende sig til den evangelisk-lutherske Religion, haandhæve og beskytte denne. ”

Ska vi klandra islamofobi hos andra, vilket vi bör, måste vi få bort den från lagtext. Är kungen islamofob? Måste inte kungen vara islamofob som grundlagen är skriven? För om han inte är det förlorar han rätten till kronan? Är det någonsin någon som frågat kungen om hans trosföreställningar? Stämmer den med den augsburgiska bekännelsen? Sympatiserar kungen med Anders Behring Breivik?

Vi kan väl åtminstone låta kungen och Viktoria tro på det de själva vill. Det är klart att Viktoria ska få vara ateist om hon vill. Eller för den delen muslim eller maniké.

Andra bloggar om: Islamofobi, monarki, republik, utøya, Anders Behring Breivik

Sverige är en monarki. Hur monarkin fungerar regleras i Successionsordningen. Där står vilka regler som gäller för arv av ämbetet som kung eller drottning. Men det står också vad kungen ska tro på. I paragraf 4 i Successionsordningen står : "Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av ...

För alla informationspolitiskt intresserade har de senaste dagarna varit minst sagt spännande. Givetvis är det wikileaks och cablegate det hela handlar om.

Väldigt många har försökt analysera det hela. En del bråkar om att våldtäktsanklagelserna mot Assange skulle vara en CIA-komplott. Vänsterpartiet kräver en sanningskommission för att reda ut om det verkligen är så att Bildt och Ask ska åtalas för spioneri. DDos-ar lite överallt åt alla håll.

En sak slår mig dock som intressant.

Gammelmedia och “gammelpartier”, inklusive mitt eget Vänsterpartiet, koncentrerar debatten kring innehållet i det wikileaks läcker. Det är viktigt och relevant att se om Bildt är spion. Men.

“Bloggosfären” och Piratrörelsen (som är bredare än piratpartiet) koncentrerar sig på infrastrukturen. Det spelar egentligen ingen roll vad läckan består i. De angrepp på infrastrukturen som sker är det som är det viktiga på nätet. Att Visa och Mastercard kan stänga av konton utan domstolsprövning. Vem säger att de inte kan göra samma sak med mig? Att postbox-kontoret dit man har kunnat skicka brev till Wikileaks ska rivas. Att banker i Schweiz fryser konton. Att wikileaks servrar blockeras (ja det heter annat på tekniska).

I mitt tycke, är den senare debatten viktigare att föra nu. Kablarna, läckorna, ligger kvar, de kommer inte att försvinna. Vi kan alltid åtala Bildt om två år, det är lugnt. (Däremot gärna innan nästa val.) Men om vi förlorar makten över infrastrukturen är vi förlorade för alltid.

Vi har inte råd att förlora informationskriget.

Bonustankar:

Ha två tankar i huvet: Assange kan vara ett manschauvinistiskt våldtäktssvin samtidigt som han kan vara informationsfrihetshjälte. För det ena ska han hyllas, för det andra fördömas.

Information läcker. Vad säger att nästa läcka inte är från FRA eller information insamlat med datalagringsdirektivet?

Fascismen kommer inte att införas med stöveltramp. Nu är vi i fas 3.
Andra bloggar om: Cablegate, Wikileaks, Vänsterpartiet, Piratpartiet, Informationskriget

Image by kryptyk via Flickr För alla informationspolitiskt intresserade har de senaste dagarna varit minst sagt spännande. Givetvis är det wikileaks och cablegate det hela handlar om. Väldigt många har försökt analysera det hela. En del bråkar om att våldtäktsanklagelserna mot Assange skulle vara en CIA-komplott. Vänsterpartiet kräver en sanningskommission för att reda ...

Inser att jag inte skrivit på ett tag. Så varför inte bryta tystnaden med en rapport från riksmötet för Sverok. Riksmötet är Sveroks motsvarighet till kongress och återkommer varje år.

101 ombud plus en bunt reserver samlas en helg och beslutar om allt det viktiga en organisation har att besluta om. För första gången på några år så försökte jag mig på att bli ombud. Det lyckades nästan, jag hamnade på 14e reservplats. En position som gav mig resa och boende på samma villkor som alla andra. Det hade jag förvisso haft ändå som valberedning men som ombud har man en friare roll och har moralisk rätt att tycka i fler saker än val.

Efter några sjukdomsfall, något fall av folk som hellre var hemma att arbeta eller spela spel så resulterade det sig i att jag fick rösträtt genom hela mötet. Sålunda fick jag två roller på mötet. Ombud och föredragande för valberedningen.

Som skolad i Ung Vänster anser jag mig ha vettig mötesvana. Jag är duktig på att inte säga samma saker som redan är sagda, samtidigt som jag därigenom inte håller tyst när det behövs. Att vara tyst för sakens skull är inget som tilltalar mig.

Därför var jag tidigt uppe i talarstolen i ett ärende som annars inte hade lyfts. Frågan om hur förtroendeval ska gå till. För något år sedan hade Sverok ett system för val där kompletta förslag stod mot varandra. I stort sett var det då alltid valberedningens förslag som blev valt eftersom det krävdes enorma insatser ens för att sätta ihop ett alternativt förslag. Vi bytte istället till ett system väldigt likt det som används inom den politiska vänstern. De valbara listas och man får rösta på max så många som ska väljas. För att bli vald krävs röster från minst hälften av de som röstat, samt att man är bland de som fått flest röster, eftersom det är möjligt för fler än de som ska väljas att få mer än hälften av rösterna.

Av någon anledning, som vi egentligen ännu inte känner till, föreslog styrelsen i mötesordningen, dokumentet som behandlar reglerna för mötet, att vi skulle byta till Schulze-systemet. Ett system i Condorcet-familjen. Till skillnad från det gamla systemet, där man väljer de man vill ha valda, så ska man i Condorcet-system rangordna alla kandidater. Man ska alltså inte bara välja vilka man tycker är bäst, utan också vilka som ska vara sist. Alltså vem man anser vara sämst.

Jag förlorade den omröstningen och Sveroks riksmöte bestämde sig för att rösta om vem man anser är sämsta styrelsekandidaten. Jag tror att en stor del till att det nya röstningssystemet gick igenom var att det inte uppmärksammades i handlingarna att vi bytt system. Det stod som en självklarhet att vi skulle använda det. Man skulle mycket väl kunna kalla det en kupp.
Givetvis reserverade jag mig. Men det var faktiskt den enda reservationen jag gjorde på hela mötet. Mot reglerna.

Allt ovanstående var möjligt eftersom jag var ombud. Som enbart valberedning hade jag inte kunnat agera i frågan, mer än att möjligen få andra att göra det.

Lördagen inleddes med friformsdebatter, som brukligt är. De motioner som finns delas in i grupper och diskuteras, där finns möjlighet att jämka yrkanden och gå in på en detaljnivå som inte går i plenadebatt. Helt klart värt de dryga tre timmar det tar. Även om vi hade plenadebatt till 22.

Under friformen koncentrerade jag mig på en motion jag absolut inte ville se genomröstad. En om vilket valsystem vi ska ha nästa år. Det låg en motion om att system som gav en reell chans att en styrelse som inte inte hade stöd av en majoritet av ombuden skulle bli vald. Diskussionen om motionen inför mötet kan man läsa på Sveroks forum.

Sen i motionsdiskussionen tror jag att jag var uppe i två motioner. Av någon anledning envisas Sverok med att diskutera en motion i taget. Ett tidsschema som tillåter 12,5 minuter per motion spricker då snabbt när en del motioner ska diskuteras i all oändlighet. Den första motionen jag var uppe i handlade om att Sverok ska definiera vad demokrati är. Den var främst motiverad med att om man är oense om det på föreningsnivå så ska man kunna hämta stöd i en central doktrin. Jag argumenterade mot den motionen. Även om inte det är meningen (hoppas jag verkligen) så luktar det stalinism. Så här är demokrati. Det är jag inte riktigt för.

I Sverok så tillåts väldigt vidlyftiga ändringsyrkanden av motionerna. Så länge det på något sätt kan härledas till vad motionären kan tänkas ha velat så funkar det. Det är en hel del som protesterar mot det, för något år sedan hade vi till och med en motion som gick ut på att ombuden skulle ställa sig upp för att sedan sätta sig. Motiverad med att den var tänkt att ändringsyrka på, då det året innan tycktes lite väl vidlyftiga tolkningar av ändringsyrkningsrätten.

Nåja, som ombud, och gamer, är jag inte sen att utnyttja reglerna. Jag lade flera ändringsyrkanden på motionen jag diskuterat under friformen. Genom en serie yrkanden skulle det vara möjligt att rösta så att det “vanliga” systemet skulle gälla redan under mötet. Ett oerhört fult trick som inte borde tillåtits. Att lyfta en fråga som redan beslutats om utan att nya fakta kommit fram. Det är fult. Så givetvis var jag beredd att mötet skulle rösta ner ens ambitionen att försöka pilla med det. Men inte då. Alla mina yrkanden (med undantag om yrkandet att det skulle tas efter valet för att inte påverka mötesordningen) gick igenom och vi fick tillbaka det gamla vanliga systemet. Dock med ändringen att den vid införandet borttagna featuren att i ev omval deltar bara dubbla antalet som ska väljas nu infördes.

Till saken hör att jag inte är säker på att jag agerat mot Schulze-systemet om det genomförts på ett bra sätt. Om styrelsen uppmärksammat mötet på att man föreslår ett nytt system, samt att man förklarat varför man gjorde det. Den enda förklaringen vi fick var att det redan var implementerat i det datorstödssystem vi använde på mötet. VoteIT.

Jag tror faktiskt inte att jag var uppe att debattera mer kring motionerna. Däremot fick vi middag. Johanna Koljonen blev utsedd till årets spelare. Hennes tal var bra, den vegetariska maten sämre.

På söndagen var det dags att träda in i rollen som valberedning på allvar. Något som inte klargjorts under lördagen var att vi inte hade tillgång till tidigare års datorstöd vid röstning. Sålunda fick valen genomföras med lappar. Det var ingen egentligen förberedd på och det gick inte så smidigt som man skulle vilja att det gjorde. Det går att göra smidigt med lappar också. Men, det krävs förberedelse.

Mötet drog ut på tiden och en del han försvinna innan alla val var avklarade. Det slutade iaf med att valberedningens förslag nästan gick igenom. Samuel Gyllenberg petade ut Linnea Risinger i styrelsen och Sanna Hedlund petade ut Hans Josefsson från valberedningen. I övrigt blev det som valberedningen förslagit.

Efter, och till viss del innan, mötet har valberedningen fått en hel del kritik. Dock inte direkt för vilka personer man föreslagit, det tycks de flesta varit nöjda med, möjligen undantaget de som inte blev föreslagna.
Kritiken har istället riktats mot att vi inte propagerat tillräckligt för vårt förslag, och mot andra kandidater, eller för om de är bra. Det har funnits åsikter om att valberedningens uppdrag är att dra fram allt om alla kandidater och berätta det för alla ombud.

Det som nu följer är hypotetiska exempel utan koppling till verkligheten. Jag tolkar den argumentationen som att man vill veta om någon kandidat informerat valberedningen om att personen i sin ungdom deltog vid ett inbrott, om någon har anlag för schizofreni, om någon tidigare misslyckats med att leverera eller om någon är alltför anal vad gäller mötesteknik.

Det är inte min tolkning av vad valberedningen ska göra. Min tolkning är att valberedningen ska presentera det förslag på kandidater som valberedningen tycker är bäst. Berätta hur man kommit fram till det, utan att gå in på personer, samt att göra en kort presentation av varje i förslaget ingående kandidat. I år fick alla dessutom ta del av de enkäter som valberedningen sänt ut, förutom i de fall kandidaterna själva inte ville delge enkäten. Givetvis fick vi kritik även på enkäten, till viss del befogad, men då det är första gången en dylik genomförs så är det inte förvånande att vi missat saker.

En annan kritik mot valberedningen var att jag tog över mötet. Jag vill å både min och valberedningens vägnar avstyra den kritiken.
Att jag som ombud reagerar när styrelsen vill förändra spelreglerna i smyg är inget som ska lastas valberedningen. Det gjorde jag som ombud. Inte heller tog det mycket tid i förhållande till andra motioner. Vill man inte att jag ska agera portvakt för demokratin ska man inte sätta mig som ombud. Nu finns det dock de föreningar som ville ha mig som ombud, snart får vi reda på vilka när valresultatet offentliggörs. Att inte agera som ombud då är helt galet.

Har man väldig tur slipper man mig helt i nästa riksmötes talarstol. Jag har nämligen sökt jobb inom Sverok. Som föreningsutvecklare. Om jag får jobbet, vilket jag inte vet hur stora chanser det är, så ser jag det som problematiskt att sitta i valberedningen. Det blir som att föreslå sin egen chef. Problematiskt. Så i det fallet så kommer jag att avgå från valberedningen i det att provanställningen övergår i tillsvidare.

I övrigt var det ett trevligt möte. Andra året i rad som jag sover på bäddsoffa. Skulle gärna vilja ha en riktig säng nästa år. Betyget dras också ner av att folk inte respekterade alkoholpolicyn utan uppträdde störande när de konsumerat alkohol. Fanns folk som inte vågade/ville använda relaxavdelningen på grund av ovanstående.

Jag vann.

Andra bloggar om: Sverok, RM2010, alkohol, Schulze, mötesteknik

Image via Wikipedia Inser att jag inte skrivit på ett tag. Så varför inte bryta tystnaden med en rapport från riksmötet för Sverok. Riksmötet är Sveroks motsvarighet till kongress och återkommer varje år. 101 ombud plus en bunt reserver samlas en helg och beslutar om allt det viktiga en organisation har att besluta om. För första ...

Idag var jag med i tidningen kring vår antirasistiska manifestation. Det är inte jättebra när journalister tar ur saker ur ett resonemang men det är ändå hyfsat:

Artikeln i HN.

En rapport från första manifestationen finns på falkenbergmotrasism.wordpress.com.

Andra bloggar om: Falkenberg, SD, Antirasism, rasism, HN

Idag var jag med i tidningen kring vår antirasistiska manifestation. Det är inte jättebra när journalister tar ur saker ur ett resonemang men det är ändå hyfsat: Artikeln i HN. En rapport från första manifestationen finns på falkenbergmotrasism.wordpress.com. Andra bloggar om: Falkenberg, SD, Antirasism, rasism, HN

Det där med handskrivna valsedlar kan vara ett härje. Nedan har jag listat alla de handskrivna lapparna som jag tror är avsedda att gå till Feministiskt Initiativ. Jag har inte tagit med namn som Feministpartiet eller Kvinnligt Initiativ. Men de som går att härleda till Fi. Inte för att det spelar någon valtekniskt roll, men det vore intressant att veta om de räknas som röster på samma parti eller inte. Någon som vet?
Siffran efteråt är antal röster.

Feministiskt initiativ 813
Feministiskt Initiativ 743
FI 220
Fi 89
Feministiskt Intiativ 84
Feminiskt Initiativ 73
FEMINISTISKT INITIATIV 66
Feminisktiskt Initiativ 35
Feminisktisk Initiativ 28
Femenistiskt initiativ 18
Feministiskt parti 16
Femenistiskt intiativ 13
F I 13
Feministik Initiativ 13
Femenistiskt Initiativ 12
Fem. Ini 10
FI-Feministiskt Initiativ 9
Feministiskt Iniativ 5
F.I. 5
Feministisk initiativ 4
Feministiska initiativet 4
feministiskt intiativ 4
Feministiskt iniativ (FI) 3
FEMINISTISKT I 3
Feministisk Iniativ 3
Feministiskt Initiativ 90000 3
Feministisk Initiativ 3
Feministiskt Initiativ FI 2
Gudrun Skyman FFI 1
FI ! 1
F! 1
feministiskt initiativ 1
Feministiskt iniativ 1
FI-Feministiskt Initiativ (Helsingborg) 1
Feministiskt Insiativ FI 1
Femenisterna Gudrun Schyman 1

Andra bloggar om: Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, val2010, handskrivna röster

Image by bisonblog via Flickr Det där med handskrivna valsedlar kan vara ett härje. Nedan har jag listat alla de handskrivna lapparna som jag tror är avsedda att gå till Feministiskt Initiativ. Jag har inte tagit med namn som Feministpartiet eller Kvinnligt Initiativ. Men de som går att härleda till Fi. Inte för att det ...

Igår, när jag var på valtorget i Falkenberg, var också Radio Halland där och gjorde massor av inslag om valrörelsen. Bland annat ville de intervjua SD, men hittade inga SD:are. Istället så blev det ett samtal mellan olika partier om SD. Från Vänsterpartiet deltog jag.

Allt går att lyssna på via SR:s hemsida. På samlingssidan för besöket i Falkenberg kan man hitta debatten. Heter “Det blev en valdebatt om SD” och är ungefär 8 minuter.

Jag är inte medietränad inför det här valet, står för långt ner på listorna, men jag tycker att det gick rimligt ändå utifrån den tid som gavs.

Andra bloggar om: Falkenberg, Val2010, Sverigedemokraterna, SD, Vänsterpartiet

Image via Wikipedia Igår, när jag var på valtorget i Falkenberg, var också Radio Halland där och gjorde massor av inslag om valrörelsen. Bland annat ville de intervjua SD, men hittade inga SD:are. Istället så blev det ett samtal mellan olika partier om SD. Från Vänsterpartiet deltog jag. Allt går att lyssna på via SR:s hemsida. ...

Igår, 6/9, var Kalle Larsson på besök i Falkenberg. HN skriver om det.

Men dessutom, nu får även du möjligheten att se på debatten själv. Tyvärr är inte bilden den bästa, men ljudet är helt tillräckligt. Så blir det när man har en halvkass kamera.

Debatten är uppdelad i fem delar utifrån youtubes regler och var det passade att klippa.

Håll till godo:

Andra bloggar om: Vänsterpartiet, Folkpartiet, flyktingpolitik, integration, Sverigedemokraterna, Kalle Larsson, Jan Ertsborn

Igår, 6/9, var Kalle Larsson på besök i Falkenberg. HN skriver om det. Men dessutom, nu får även du möjligheten att se på debatten själv. Tyvärr är inte bilden den bästa, men ljudet är helt tillräckligt. Så blir det när man har en halvkass kamera. Debatten är uppdelad i fem delar utifrån youtubes regler ...

Följande text är från ett lokalt producerat flygblad.

Skjut dig inte i foten.

Ja, vi tjatar om det. Det tål att upprepas många gånger. Vi tjänar inte på rasism.

Vi vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda och man blir sedd som en människa inte som ett ursprung. Det finns stora problem i samhället idag. Det finns alldeles för få lärare i skolan och sjuksköterskor i vården. Pensionerna sänks. Ungdomen visar ingen respekt för äldre. Vi löser dock inga problem genom att peka ut specifika grupper. Problemen är många, lösningarna färre.

I den politiska debatten idag presenteras tre lösningar.

1. Den borgerliga. Allt är LAS och de höga skatternas fel. Sänk skatten och gör det lättare att avskeda folk så löser sig alla problem. Det tror inte vi på.

2. Den rasistiska som företräds av partier som Sverigedemokraterna och olika nazistiska grupperingar. Allt är utlänningarnas fel. Sparka ut alla invandrare, eller åtminstone alla som inte är från Europa, så löser sig alla problem. Det tror vi inte på.

3. Den gemensamma. Om vi hjälps åt att bygga samhället. Om vi ser att det kan vara värt att betala gemensamt för skola och vård. Om vi gemensamt tar ansvar för att bygga landet, då blir det ett bättre land att bo i. Det tror vi på.

Om vi satsar på vården och skolan så folk har jobb. Om vi skapar ett samhälle där man inte behöver känna oro över sin ekonomi så behöver ingen ligga sömnlös över obetalda räkningar eller kläder till barnen.

Vi är nämligen övertygade om att det enda sättet för vanligt folk att lyckas är att samarbeta. Vi har inte råd att betala all vår sjukvård själv. Vi har inte råd att betala för att barnen ska gå i skolan och få tandvård. Inte om vi gör det individuellt. Därför har den svenska arbetarrörelsen byggt upp ett välfärdssamhälle, en välfärd som borgarna gör allt för att krossa. Vi behöver stå emot de attackerna.

Ska vi lyckas bygga ett bra samhälle krävs att vi drar åt samma håll. Det krävs att vi är medvetna om våra gemensamma intressen.

När SD skyller allt på invandrare, när Folkpartiet gör sina »1-månad-innan-valet-utspel«, när samhället hetsar mot Islam så är det den solidariska tanken som tar stryk. Det är idén om att vi som arbetar har ett gemensamt intresse av ett bra samhälle som tar stryk. Idén om att vi kan hjälpas åt.

För det kan vi. Men när striden ställs mellan »svenskar« och »utlänningar« förlorar vi mark. Istället för att slåss om vem som ska få ta del av smulorna ska vi kräva hela kakan.

Problemen i skolan beror inte på att det finns en massa invandrare i skolan. Missförhållanden på äldreboenden beror inte på att flyktingar får socialbidrag.

Problemen beror på en organiserad stöld av offentlig egendom, privatiseringar. Istället för att lägga skattepengar på verksamhet läggs den i kassakistor som vinst på sjukvård och skola. Genom att istället lägga de resurserna på verksamheten blir den betydligt bättre.

Låt oss bygga ett 2010-talets Sverige, utan fattigdom, utan vanvård.

Rösta med Vänsterpartiet.

Andra bloggar om: Vänsterpartiet, Folkpartiet, Sverigedemokraterna, Rasism, Val2010

Image via Wikipedia Följande text är från ett lokalt producerat flygblad. Skjut dig inte i foten. Ja, vi tjatar om det. Det tål att upprepas många gånger. Vi tjänar inte på rasism. Vi vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda och man blir sedd som en människa inte som ett ursprung. Det finns stora problem ...