Alldeles för länge sedan jag skrev något här men nu har jag en plan igen. Det är nämligen bara drygt 600 dagar till det är dags för val igen. Och innan valet, jag talar nu om riksdag, region och kommun, inte om EU, ska det fastställas listor i partiet. Eftersom jag har ambitionen att ställa upp i valet för att stå på listor så är det rimligt att klargöra hur ställer mig i en rad frågor. Det kommer jag göra i en rad inlägg framöver. För ska val till listor gå bra till så krävs det ju en del insyn i hur kandidater tänker och tycker. Finns det en särskild fråga som det finns önskemål om att jag ska behandla så går det bra att komma med förslag i kommentarerna.
De frågor som jag väljer att behandla ska inte ses som en programförklaring på något sätt. Det är däremot frågor som jag har funderat kring och inte nödvändigtvis ligger i partiets mittfåra. En hel del viktiga frågor kommer jag inte behandla, främst för att jag däri ligger väldigt nära partiet och att det också är aktivt i de frågorna. Det är vad som skiljer ut som är det intressanta.
Vidare har jag förstått att det finns elever som tittar in här ibland. Det är svårt att frångå när alla elever har datorer. Men jag hoppas att de som vill diskutera gör det utanför lektionstid. Skolan går inte ut på att diskutera vad jag tycker.
Jag har köpt en ny dator. Det gör att allt gammalt förs över och att jag upptäcker gamla filer i processen. Bland annat har jag hittat en text jag skrev precis hemkommen från demonstrationerna i Göteborg juli 2001. En text skriven för ett forum jag frekventerade på den tiden. Det är ett tidsdokument ofärgat av senare analyser. Det är också ett dokument ofärgat av mediebilden då det skrevs väldigt nära inpå hemkomsten och jag inte hade tillgång till media under demonstrationsdagarna. Dokumentet är skrivet för de som hängde på studentkårens forum sommaren 2001.
God morgon
Efter att ha läst alla andra inlägg som dels är osakliga men mest bestörta skulle jag vilja ge en syn som inte har synts i media. En syn från mig, som var i Göteborg i de lagliga fredliga demonstrationer som samlade över 20 000 personer. Jag kommer att beskriva vad jag varit med om i Göteborg under de dagar jag varit där. Först därefter kommer jag gå in och bedöma/kritisera det som hänt. Detta kommer att ta några inlägg så var god att vänta med att svara om du ser att texten inte är färdigskriven. Detta givetvis bara under en kortare tid då allt skrivs. Anledningen till att jag börjar ett nytt inlägg är att de andra redan är fullklottrade med annat och att jag hoppas att detta kommer att bli en gnutta mer konstruktivt. Innan ni börjar klanka på mig kan jag också säga att de största lagbrotten jag genomförde i Gbg var att gå mot röd gubbe samt att sätta upp klistermärken på lyktstolpar. Det kan hända att jag har misstagit mig på vissa tidsperspektiv. En sak kan ha hänt innan en annan. Detta är dock bara marginellt och påverkar inte den historia jag härmed förtäljer.
Jag kom till Gbg på onsdag lunch. En ur er synvinkel en ointressant dag då jag denna dag mest sysslade med att uppdatera ett av Ung Vänster Gbgs flygblad samt att fixa med banderoller (på vilka det stod “Eu ut ur Sverige” samt “Hur coolt är EMU – inte så jävla” m m). Sov gjorde jag på ett kollektiv ute i Kortedala under natten till torsdagen.
På torsdagen åkte min delegation (som bestod av ungefär 40 Ung Vänstrare från Halland) till Ung Vänster Gbgs lokal (hädanefter kallad expen) med packning då vi senare skulle bo på ett annat ställe. Väl där hör vi att polisen omringat Whitfeldtska (stavning?) varför vi lugnt och sansat begav oss däråt. På vägen möter vi en demonstration med Irans kommunistiska parti på drygt 1000 personer som helt fredligt och lagligt hade ett demonstrationståg för att visa sitt missnöje med regimen i Iran. Väl vid Whitfeldtska sätter vi oss på gräsmattan utanför och försöker få reda på vad som har hänt. Detta är alltså runt 11-12. Enligt de uppgifter vi lyckas att frambringa genom personer som talat med den kravallpolis till häst som finns på platsen så är det oklart varför polisen är där. De poliser som finns på platsen har inte fått några som helst uppgifter om varför de är på platsen. Vid denna tidpunkt så sitter det ett rätt bra gäng utspritt på gräsplanen framför Whitfeldtska men det är en lugn om än något spänd stämning. Vi misstänker att om det mot förmodan skulle hända något skulle det ske på en annan del av skolan än den som alla samlats på så vi skickar iväg 3 personer med två videokameror för att hålla koll på vad som händer på andra sidan av skolan. Vi sitter kvar och väntar på att ingenting händer. Efter ett tag så ringer de personer som har videokameran och säger att de ha på film när högsta polisbefäl på platsen säger (citat från minnet) “Ok, om det blir bråk är det bara att fälla ner visiren och börja banka”. Efter detta bestämmer vi oss för att försöka ta oss runt skolan för att kunna observera vad som händer då vittnen kan vara bra att ha. Vi tar oss runt, till en annan del än den videofilmarna är på, och sätter oss i en slänt och ser på ett dussin kravallpoliser som står runt skolan medan containrar sätts i en ring runt skolan. Efter ett tag ser vi hur en buss, som vi skarp misstänkte var för bortforsling av gripna, kör in på området från den väg vi sitter vid.
Vi bestämmer oss snabbt för att sätta oss på vägen för att förhindra att andra arrestbussar kör in. Betänk att vid det här laget så visste vi inte riktigt vilka som var på skolan, inte heller gick det att få reda på varför skolan var avstängd. Vi satte oss ner precis framför polisavspärrningarna och hindrade således ingen trafik förutom den som eventuellt skulle till skolan (det kom senare inte heller någon mer sådan trafik den vägen). Detta gick lugnt och fredligt till. Genom megafonkontakt med några av de inspärrade fick de ett av våra mobilnummer vilket ledde till att vi kunde ge deras syn inifrån på vad som hände. Något som delvis citerades i Aftonbladet tror jag det var. Detta skedde alltså på en annan sida än den där det fanns mycket folk. Efter ett tag blev vi trötta och ringde expen och såg till att de skickade upp lite mat så vi inte svalt. Detta efter att vi relativt förgäves också försökt organisera, via distans, en blockad också på den gatan där lastbilarna med containrarna körde in. Ett tag efter maten så lämnade en grupp oss för att bege sig till ett ledningsgruppsmöte inför demonstrationen på fredagen, kommer till den senare. Detta ungefär samtidigt som en del folk börjar släppas från skolan. Personer som enligt dem själva från den stund de insåg att de var inringade, ca 4-5 timmar tidigare, försökt att få lämna skolan. Detta genom att ta med all sin packning och säga till polisen att de gänra fick genomsöka den, visitera dem osv. Detta förvägrades de. Efter att den grupp som skulle till mötet gått fortsatte vi andra att blockera vägen.
Strax efter detta, fick vi senare reda på, delvis samtidigt reda på via mobil, så började det lite småbråk mellan personer på “framsidan” och poliser på framsidan. Enligt den uppgift vi fick (och som jag senare inte fått dementerad) genom att polisen gjorde ett framryck med hästar varpå folk skingrades och börja de skrika osv. Samtidigt som detta skre på framsidan sjunger vi barnvisor för polisen på “baksidan”. Bl a gör en kravallpolis rörelser till Imse Vimse Spindel. Tyvärr ville de inte smaka på vår goda Daimtårta som vi fick av två fulla personer på en spårvagn för att vi var så trevliga. Vi fick bl a sjunga den blomstertid… i brittisk radio. När vi såg att fler började släppas genom den minimala öppning mellan containrarna som fanns och det började bli dags att bege sig till antiBushdemonstrationen begav vi oss ifrån whitfeld… varpå vi också mycket trevligt i kör sa “Hej då polisen” vilket ledde till att några av kravallpoliserna vinkade hej då till oss. Denna aktion resulterade också i en artikel med bild i en eminenta skriften Hallands Nyheter med bild på bl a mig.
Vi begav oss efter detta till den öppna plats vid centralstation där antiBushmanifestationen skulle hållas. Detta var problematiskt då stora delar av Gbg var avspärrade. Väl där några minuter för sent var vi alla ivriga att få ta del av den utlovade massmooningen åt Bush. Denna blev inte av. Huvudsakligen därför att de instruktioner som gavs var väldigt oklara. Vi kom som sagt någon minut för sent med lyckades ändå få höra något om tre trumpetsignaler. Vi väntade och väntade, orkestern spelade med trumpet i. Det kom ingen signal men den stora Bushdockan som Attac skapat började röra på sig bort mot Stora teatern där senare under dagen en stor antibushdemo skulle hållas. Orkestern gick med och spelade ständigt »Get back«, en gammal The Beatles-hit. Senare fick vi veta att det trots allt förekommit en del mooning mot Bush men detta uppfattade vi inte från den plats där vi stod mitt i. Det var således inte som någon tidning skrev fegheten som tog alla i sitt grepp. Efter vad vi hörde så passade de flesta efter den lilla turen till teatern på att sticka upp till Whitfeldtska för att se vad som hände där. Det gjorde inte jag som passade på att äta då det enda jag ätit under dagen förutom frukost var lite frukt och en liten bit daimtårta. Under denna tur stötte vi bl a på en demo med en Sloveniens motsvarighet till LO (tror vi att det var).
När vi kom tillbaka för att deltaga i antiBushdemonstrationen fick vi information om att polisen fortfarande höll Whitfeldtska men att man ännu inte visste varför. Vi ställde upp för att gå med i demon i det block där Ung Vänster skulle gå. För er som inte vet det så är stora demonstrationer indelade i olika block för att man ska kunna urskilja olika grupper och för att man ska veta ungefär vad det är för folk som går omkring en. Om jag minns rätt så var det i antiBushdemon 5 block. Ett miljöblock med fältbiologer och miljöpartister m.m., ett rött där bl a Ung Vänster gick, Attac hade ett eget block, sen var det ett fackföreningsblock samt ett rödsvart om jag inte minns fel. Kan ha fel angående det sista. Till sist började tåget att i sakta mak vandra, det gjorde dock inte vi som stod stilla och såg tåget passera förbi i över 15 minuter innan vi fick möjlighet att röra på oss. Så långt var tåget, över 15000 personer efter vad räknarna kommit fram till (ja man har folk som räknar tågen). Demon gick lugnt och fint, fast med en hel del skojiga slagord, till Götaplatsen (heter den va?, den med Poseidon på,) där vi samlades för att lyssna på en hel del tal. Vi går sålunda på Avenyn där ännu inget skett. Efter att ha lyssnar på dessa talare vandrar vi i sakta mak tillbaka till expen för att vila och hämta packningen för vidare färd till Kortedalskolan (tror jag den hette, en skola där iaf). Vi spenderar natten sovandes. Forts…
På fredagsmorgonen hålls ett protestmöte mot EU på Götaplatsen. Varken jag eller någon annan från Ung Vänster Hallands-delegationen är där då vi städar och packar för att flytta till en ny skola. Vi får höra att det utbryter kravaller när anarkister tränger fram uppför Avenyn varför vi tar omvägar till expen. En hel del, dock inte jag, går bort till fritt forum, ett område med föreläsningar, debatter, kultur m.m. m.m., för att bilda sig. Jag hänger en del på expen, äter, leker med det farligaste vapen Ung Vänster förfogade över, en transparent rosa plastbatong med pokemòntryck som pep när man slog med den. Förberedde banderoller genom att ta bort gamla banderoller från pinnar och sätta dit nya etc. Målade fanor till sjukvårdarna. Kan tilläggas att Ung Vänsters sjukvårdare, alltså kamrater med en snabb sjukvårdsutbildning som tog hand om sårade under kravallerna, typ första hjälpen, var först med att ta hand om personen som skottskadats i buken. Kan också tilläggas att dessa blev utskälda av Röda Korset för att de hade röda kors på armbindlar och på två fanor för att kännas igen som sjukvårdare; ”Varför använder ni er av vår logga?”, nåja nog om sjukvårdare. Av någon underlig anledning (troligen beroende på att jag är väldigt trött) så har jag svårt att komma ihåg riktigt vad jag gjorde på fredag dag. Klart är iaf att jag ett tag innan demonstrationen är på ett vaktmöte då jag under fredagsdemon (och även lördagsdemon) var demonstrationsvakt. För er som inte vet har en demonstrationsvakt i uppgift att se till att tåget är lagom brett (6 personer i bredd), att se till att stämningen är bra genom att leda talkörsramsor, se till att inga ovälkomna tar sig in i ledet etc etc.
Jag och en hel del till skulle huvudsakligen vakta den del av demon som bestod av antimilitarister. Vi gick till Järntorget som var den plats som demon skulle utgå från. Vi står och försöker få folk att gå till rätt block för uppställning, diskuterar med en ryss som bor i Irland och kallar sig britt om varför vi inte tycker om EU (en debatt som inte ska tas i det här inlägget). När vi står där och vaktar oss som bäst så kommer ett gäng på omkring ett dussin nazzar och börjar kasta flaskor och annat på den norska delen av demon. Detta resulterar i att ett gäng norrmän springer efter nazzarna för att få dem att försvinna. Medan dessa är borta och ”roar” sig så bildas av vakter, däribland mig, en kedja mellan det norska blocket och de som är kvar och bråkar. En vakt får ett hårt knytnävsslag av en nazze samtidigt som jag ansluter mig till kedjan varpå han leddes undan, ingen fara med honom, slaget tog hårt men rent. Ett gäng vakter och andra höjdare är framför kedjan och plockar till sig, för makulering, de attiraljer som nazzarna lämnar efter sig som trasiga stolar, hammare och skruvmejslar. Kedjan hindrar både nazzar från att komma åt norrmän och norrmän från att komma åt nazzar. Av detta märkes ingenting i övriga delen av demon. Givetvis försökte vi direkt få dit polisen som över efter en timme meddelade att de inte kom. Inte heller kom, mig veterligen, ambulans trots att två personer skadats, en nazze och en norrman. Polisen brydde sig således inte om en attack från nazister på en fredlig och laglig demonstration. Denna incident resulterade i att jag under fredagsdemon var vakt vid norrmännen istället för antimilitaristerna. Detta gör dock inte så mycket då jag faktiskt är medlem i SU (sosialistisk ungdom, Norges motsvarighet till Ung Vänster).
Demonstrationen samlade över 20 000 personer vilket var den största EU-kritiska demon i Sveriges historia. Kan tilläggas att fredagsdemon också är känd som ut-ur-EU-demon. Detta till skillnad från förändra-EU-demon som var lördagsdemon. Bör nämnas att i fredagsdemon deltog inte ett s.k. Black Block där anarkister och annat löst folk går. Det var således inga av de nya sekterna med och arrangerade den demon, en del av de gamla (typ KPML(r)) var dock med. P.g.a. av de tidigare kravallerna så hade polisen spärrat av alla sidgator på Avenyn. Hela demon går lugnt till och inget mer otrevligt händer under tåget. Väl på Götaplatsen hålls tal som vanligt. Vakterna står utspridda i olika grupper vid sidorna för att hålla koll på läget. Huvuddelen av vakterna står i ett glest led nedanför de som lyssnar på talet för att se till att det inte kommer för mycket anarkister och annat löst folk till talen. Detta med tanke på vad som hände på morgonen. Efter några tal delges vakterna ryktet om att det är kravaller på Vasagatan varför vi genast sätter igång med att varna personer på väg från talen om att de ska undvika Vasagatan. Efter ytterligare ett tag så delges vi även ryktet om att en person blivit skjuten varför vi även informerar om detta. Även från talarstolen informeras, trots detta var flertalet av de som informerades ovetandes innan information från vakterna. Vi gav upplysningar om hur man kunde gå för att undvika kravallerna och hur man kom ut från polisens avspärrningar. Detta arbete ledde till att ingen av de som var på demonstrationen överraskades när de gick hem av kravallerna som pågick helt utanför demonstrationen av helt annat folk än de som åkt till Göteborg för att demonstrera. Efter en tur till expen begav vi oss hem till den skola vi skulle sova på resten av tiden.
Vad gäller lördagen så gick vi denna dag upp tidigt för att gå till lördagsdemon. Vi vakter åker tidigare än de flesta andra och kommer till Linnéplatsen (tror jag det var, jag och Gbg) i lagom tid för att höra att demonstrationsvägen har blivit ändrad av polisen för p.g.a. kravallerna. Vi får också bevittna ett verbalt krig mellan olika grupper av sekter. Demonstrationsledningen hade tagit beslut om att inga uppviglande slagord skulle få skrikas med beslagtagande av megafon som straff. Detta tyckte inte alla om och det var lite hett ibland. Vi fick höra en offensivare (entryistisk trotskistisk organisation som numera heter Rättvisepartiet Socialisterna (galna)) som stod och höll en appell för sina 20 egna medlemmar. De är bra patetiska. Vi blev också informerade om att blockordningen var ändrad så att vi i Ung Vänster istället för att gå mellan Rödsvarta och svarta (syndikalister och anarkister) skulle gå bakom rödsvarta allra sist. I vårt block gick även miljörörelsen och Offensiv (dock längst bak efter både oss och miljörörelsen så vi slapp höra dem). Efter en väldigt lång väntan så satte tåget igång, vi fick vänta länge då även detta tåget var över 20 000 personer långt enligt de uppgifter vi fått. Även detta tåg avlöpte helt fredligt. Vi som vakter fick information om att polis gått in i tåget med bara 2 minuter senare kom beskedet att de gått ur igen. Antagligen tog de ett fåtal personer ur Black Block men detta kan jag inte bekräfta. Tåget gick dock fint och avslutades p.g.a. den ändrade vägen och i parken vid Linnéplatsen om än i en annan del av parken med tal och ösregn. Ung Vänster förflyttade sig relativt snabbt efter några tal, dock inte lika fort som de flesta andra, i lugn takt från platsen för att återsamlas på expen och äta etc. Vid samlingen fick vi reda på att det skulle bli en manifestation mot polisvåldet vid Järntorget senare på kvällen. Vi beslutade att inte åka dit med tanke på kravallrisken.
Det större flertalet av Ung Vänster, med undantag för några som hängde vid fritt forum återvände till skolan för att vila fötter och ta det lugnt. Vid fick ett tag efter ankomst till skolan reda på att det var kravaller vid Järntorget, något som senare visade sig vara relativt felaktigt. Detta då det var en lugn manifestation utan AFA-snubbar som polisen inringade med typ 600 man. Dessa fick dock enligt de uppgifter vi fått gå efter ett tag då polisen fattat att det inte var de som de sökte efter som var i manifestationen. Som anekdot kan dock nämnas att de personer som var från Ung Vänster i manifestationen, ett fåtal som inte var från Halland, fick fri passage ut när de visade upp sitt boendekort där det stod namn, vilken skola de bodde på och vilken organisation de tillhörde, Ung Vänster. Det blev dock inte kravaller vid den manifestationen. Detta var jag dock inte med på då jag var på skolan och tog det lugnt. Spelade lite kort, tittade på nyheter och sjöng sånger till gitarr. Ett par medlemmar var nere vid fritt forum och lyssnade på The (international) noise conspiracy och något annat band. Forts…
På söndagen sysselsatte vi oss med att städa skolan, den blev finare än vad den var när vi kom. Sen åkte vi ner och lyssnade på en debatt på fritt forum mellan ordförandena i de politiska ungdomsförbunden. Nåja det skulle vara ordförandena iaf men alla var inte där och hade skickat annat folk. Det största orosmomentet där var ett gäng muffare (medlemmar i Moderata Ungdomsförbundet) som gick runt med tröjor med texten I (hjärta) BUSH på vilken en del blev uppretade på. När dessa muffare sen argumentera på ett sätt som gjorde att varje person som står till vänster om Pinochet skulle vilja strypa dem långsamt gör inte saken bättre (nåja liten överdrift kanske man de banne mig inte kloka). Sen blev det lite konsert med Kenny Håkansson (f.d. gitarrist i Kebnekajse och Dag Vag) och hemfärd.
Sålunda vill jag uppmana alla att inte fortsätta med de attacker, på mig som person och på den rörelse jag tillhör, som debatten innan helgen präglades av. De våldsverkare som var i Göteborg har ingenting att göra med de lagliga och fredliga demonstrationer som samlade 20 000 demonstranter. Det är mycket beklagligt att Göteborg till en liten del blev förstört. Detta var dock inget som märkes särskilt mycket av mig. Man såg att Avenyn inte var som den brukar vara när demon gick där på fredagen. Men det var absolut ingen känsla av krig som media har velat göra sken av. 12 sidor åt en liten grupp som räknat med stora överdrifter uppgår till max 1000 personer inkluderat svans. 4 rader åt demonstrationer som samlar 20 000 personer. Det är något som är ruttet med svensk media.
Givetvis ska kravallisterna fördömas men jag anser att polisen faktiskt gick över gränsen några gånger. Bl a har det kommit uppgifter om att polisen gått in med dragna automatvapen på Schillerska då de letade efter några eller någon person som misstänktes besitta vapen. Man går inte in på en skola där det bor hundratals vanliga demonstranter (inte kravallister) för att leta reda på en person. Om man har spaning på personen i fråga kan man vänta tills denna lämnas sin bostad. Vidare så är det något helt nytt att polisen skjuter skarpt mot bråkande ungdomar. Att polisen omringar en hel skola utan att låta de som vill komma ut och utan att berätta för de som är inspärrade varför man gör det. Att låta folk sitta där i över 4 timmar innan man ens börjar släppa ut dem är något som för mig ter sig om än inte lagvidrigt så åtminstone tveksamt ur en juridisk synpunkt.
Jag ber er än en gång att inte som tidigare förlöjliga de inlägg som har relevans som jag faktiskt gör. 20 000 i en demonstration är om inte annat värt respekt för de som anordnat demosarna. Där är jag inte personligt involverad men Ung Vänster och Vänsterpartiet är det. Att jämföra demonstranter med kravallister såsom svensk media har gjort är som att säga att det är fotbollspublikens fel att fotbollshuliganer slåss. Sluta med det.
Jag vet att det här inlägget blev väldigt långt men jag kändes att det behövdes. Dels för att klargöra vad vi som demonstranter såg och dels för att visa på att det faktiskt inte har gått till riktigt så som media har rapporterat. Allsidigt pyttsan.
I början av nästa år har Vänsterpartiet kongress. Massor av motioner och motionssvar finns att hämta på kongress2012.vansterpartiet.se. I ett senare inlägg kommer jag att kommentera en rad av dem, särskilt D72 om ett mer demokratiskt valsystem för kongressombudsval. Det här inlägget presenterar dock den lista jag sammanställt med alla motioner och motionssvar så att man inte behöver bläddra fram och tillbaka hela tiden.
Inser att jag inte skrivit på ett tag. Så varför inte bryta tystnaden med en rapport från riksmötet för Sverok. Riksmötet är Sveroks motsvarighet till kongress och återkommer varje år.
101 ombud plus en bunt reserver samlas en helg och beslutar om allt det viktiga en organisation har att besluta om. För första gången på några år så försökte jag mig på att bli ombud. Det lyckades nästan, jag hamnade på 14e reservplats. En position som gav mig resa och boende på samma villkor som alla andra. Det hade jag förvisso haft ändå som valberedning men som ombud har man en friare roll och har moralisk rätt att tycka i fler saker än val.
Efter några sjukdomsfall, något fall av folk som hellre var hemma att arbeta eller spela spel så resulterade det sig i att jag fick rösträtt genom hela mötet. Sålunda fick jag två roller på mötet. Ombud och föredragande för valberedningen.
Som skolad i Ung Vänster anser jag mig ha vettig mötesvana. Jag är duktig på att inte säga samma saker som redan är sagda, samtidigt som jag därigenom inte håller tyst när det behövs. Att vara tyst för sakens skull är inget som tilltalar mig.
Därför var jag tidigt uppe i talarstolen i ett ärende som annars inte hade lyfts. Frågan om hur förtroendeval ska gå till. För något år sedan hade Sverok ett system för val där kompletta förslag stod mot varandra. I stort sett var det då alltid valberedningens förslag som blev valt eftersom det krävdes enorma insatser ens för att sätta ihop ett alternativt förslag. Vi bytte istället till ett system väldigt likt det som används inom den politiska vänstern. De valbara listas och man får rösta på max så många som ska väljas. För att bli vald krävs röster från minst hälften av de som röstat, samt att man är bland de som fått flest röster, eftersom det är möjligt för fler än de som ska väljas att få mer än hälften av rösterna.
Av någon anledning, som vi egentligen ännu inte känner till, föreslog styrelsen i mötesordningen, dokumentet som behandlar reglerna för mötet, att vi skulle byta till Schulze-systemet. Ett system i Condorcet-familjen. Till skillnad från det gamla systemet, där man väljer de man vill ha valda, så ska man i Condorcet-system rangordna alla kandidater. Man ska alltså inte bara välja vilka man tycker är bäst, utan också vilka som ska vara sist. Alltså vem man anser vara sämst.
Jag förlorade den omröstningen och Sveroks riksmöte bestämde sig för att rösta om vem man anser är sämsta styrelsekandidaten. Jag tror att en stor del till att det nya röstningssystemet gick igenom var att det inte uppmärksammades i handlingarna att vi bytt system. Det stod som en självklarhet att vi skulle använda det. Man skulle mycket väl kunna kalla det en kupp.
Givetvis reserverade jag mig. Men det var faktiskt den enda reservationen jag gjorde på hela mötet. Mot reglerna.
Allt ovanstående var möjligt eftersom jag var ombud. Som enbart valberedning hade jag inte kunnat agera i frågan, mer än att möjligen få andra att göra det.
Lördagen inleddes med friformsdebatter, som brukligt är. De motioner som finns delas in i grupper och diskuteras, där finns möjlighet att jämka yrkanden och gå in på en detaljnivå som inte går i plenadebatt. Helt klart värt de dryga tre timmar det tar. Även om vi hade plenadebatt till 22.
Under friformen koncentrerade jag mig på en motion jag absolut inte ville se genomröstad. En om vilket valsystem vi ska ha nästa år. Det låg en motion om att system som gav en reell chans att en styrelse som inte inte hade stöd av en majoritet av ombuden skulle bli vald. Diskussionen om motionen inför mötet kan man läsa på Sveroks forum.
Sen i motionsdiskussionen tror jag att jag var uppe i två motioner. Av någon anledning envisas Sverok med att diskutera en motion i taget. Ett tidsschema som tillåter 12,5 minuter per motion spricker då snabbt när en del motioner ska diskuteras i all oändlighet. Den första motionen jag var uppe i handlade om att Sverok ska definiera vad demokrati är. Den var främst motiverad med att om man är oense om det på föreningsnivå så ska man kunna hämta stöd i en central doktrin. Jag argumenterade mot den motionen. Även om inte det är meningen (hoppas jag verkligen) så luktar det stalinism. Så här är demokrati. Det är jag inte riktigt för.
I Sverok så tillåts väldigt vidlyftiga ändringsyrkanden av motionerna. Så länge det på något sätt kan härledas till vad motionären kan tänkas ha velat så funkar det. Det är en hel del som protesterar mot det, för något år sedan hade vi till och med en motion som gick ut på att ombuden skulle ställa sig upp för att sedan sätta sig. Motiverad med att den var tänkt att ändringsyrka på, då det året innan tycktes lite väl vidlyftiga tolkningar av ändringsyrkningsrätten.
Nåja, som ombud, och gamer, är jag inte sen att utnyttja reglerna. Jag lade flera ändringsyrkanden på motionen jag diskuterat under friformen. Genom en serie yrkanden skulle det vara möjligt att rösta så att det “vanliga” systemet skulle gälla redan under mötet. Ett oerhört fult trick som inte borde tillåtits. Att lyfta en fråga som redan beslutats om utan att nya fakta kommit fram. Det är fult. Så givetvis var jag beredd att mötet skulle rösta ner ens ambitionen att försöka pilla med det. Men inte då. Alla mina yrkanden (med undantag om yrkandet att det skulle tas efter valet för att inte påverka mötesordningen) gick igenom och vi fick tillbaka det gamla vanliga systemet. Dock med ändringen att den vid införandet borttagna featuren att i ev omval deltar bara dubbla antalet som ska väljas nu infördes.
Till saken hör att jag inte är säker på att jag agerat mot Schulze-systemet om det genomförts på ett bra sätt. Om styrelsen uppmärksammat mötet på att man föreslår ett nytt system, samt att man förklarat varför man gjorde det. Den enda förklaringen vi fick var att det redan var implementerat i det datorstödssystem vi använde på mötet. VoteIT.
Jag tror faktiskt inte att jag var uppe att debattera mer kring motionerna. Däremot fick vi middag. Johanna Koljonen blev utsedd till årets spelare. Hennes tal var bra, den vegetariska maten sämre.
På söndagen var det dags att träda in i rollen som valberedning på allvar. Något som inte klargjorts under lördagen var att vi inte hade tillgång till tidigare års datorstöd vid röstning. Sålunda fick valen genomföras med lappar. Det var ingen egentligen förberedd på och det gick inte så smidigt som man skulle vilja att det gjorde. Det går att göra smidigt med lappar också. Men, det krävs förberedelse.
Mötet drog ut på tiden och en del han försvinna innan alla val var avklarade. Det slutade iaf med att valberedningens förslag nästan gick igenom. Samuel Gyllenberg petade ut Linnea Risinger i styrelsen och Sanna Hedlund petade ut Hans Josefsson från valberedningen. I övrigt blev det som valberedningen förslagit.
Efter, och till viss del innan, mötet har valberedningen fått en hel del kritik. Dock inte direkt för vilka personer man föreslagit, det tycks de flesta varit nöjda med, möjligen undantaget de som inte blev föreslagna.
Kritiken har istället riktats mot att vi inte propagerat tillräckligt för vårt förslag, och mot andra kandidater, eller för om de är bra. Det har funnits åsikter om att valberedningens uppdrag är att dra fram allt om alla kandidater och berätta det för alla ombud.
Det som nu följer är hypotetiska exempel utan koppling till verkligheten. Jag tolkar den argumentationen som att man vill veta om någon kandidat informerat valberedningen om att personen i sin ungdom deltog vid ett inbrott, om någon har anlag för schizofreni, om någon tidigare misslyckats med att leverera eller om någon är alltför anal vad gäller mötesteknik.
Det är inte min tolkning av vad valberedningen ska göra. Min tolkning är att valberedningen ska presentera det förslag på kandidater som valberedningen tycker är bäst. Berätta hur man kommit fram till det, utan att gå in på personer, samt att göra en kort presentation av varje i förslaget ingående kandidat. I år fick alla dessutom ta del av de enkäter som valberedningen sänt ut, förutom i de fall kandidaterna själva inte ville delge enkäten. Givetvis fick vi kritik även på enkäten, till viss del befogad, men då det är första gången en dylik genomförs så är det inte förvånande att vi missat saker.
En annan kritik mot valberedningen var att jag tog över mötet. Jag vill å både min och valberedningens vägnar avstyra den kritiken.
Att jag som ombud reagerar när styrelsen vill förändra spelreglerna i smyg är inget som ska lastas valberedningen. Det gjorde jag som ombud. Inte heller tog det mycket tid i förhållande till andra motioner. Vill man inte att jag ska agera portvakt för demokratin ska man inte sätta mig som ombud. Nu finns det dock de föreningar som ville ha mig som ombud, snart får vi reda på vilka när valresultatet offentliggörs. Att inte agera som ombud då är helt galet.
Har man väldig tur slipper man mig helt i nästa riksmötes talarstol. Jag har nämligen sökt jobb inom Sverok. Som föreningsutvecklare. Om jag får jobbet, vilket jag inte vet hur stora chanser det är, så ser jag det som problematiskt att sitta i valberedningen. Det blir som att föreslå sin egen chef. Problematiskt. Så i det fallet så kommer jag att avgå från valberedningen i det att provanställningen övergår i tillsvidare.
I övrigt var det ett trevligt möte. Andra året i rad som jag sover på bäddsoffa. Skulle gärna vilja ha en riktig säng nästa år. Betyget dras också ner av att folk inte respekterade alkoholpolicyn utan uppträdde störande när de konsumerat alkohol. Fanns folk som inte vågade/ville använda relaxavdelningen på grund av ovanstående.
Följande text är från ett lokalt producerat flygblad.
Skjut dig inte i foten.
Ja, vi tjatar om det. Det tål att upprepas många gånger. Vi tjänar inte på rasism.
Vi vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda och man blir sedd som en människa inte som ett ursprung. Det finns stora problem i samhället idag. Det finns alldeles för få lärare i skolan och sjuksköterskor i vården. Pensionerna sänks. Ungdomen visar ingen respekt för äldre. Vi löser dock inga problem genom att peka ut specifika grupper. Problemen är många, lösningarna färre.
I den politiska debatten idag presenteras tre lösningar.
1. Den borgerliga. Allt är LAS och de höga skatternas fel. Sänk skatten och gör det lättare att avskeda folk så löser sig alla problem. Det tror inte vi på.
2. Den rasistiska som företräds av partier som Sverigedemokraterna och olika nazistiska grupperingar. Allt är utlänningarnas fel. Sparka ut alla invandrare, eller åtminstone alla som inte är från Europa, så löser sig alla problem. Det tror vi inte på.
3. Den gemensamma. Om vi hjälps åt att bygga samhället. Om vi ser att det kan vara värt att betala gemensamt för skola och vård. Om vi gemensamt tar ansvar för att bygga landet, då blir det ett bättre land att bo i. Det tror vi på.
Om vi satsar på vården och skolan så folk har jobb. Om vi skapar ett samhälle där man inte behöver känna oro över sin ekonomi så behöver ingen ligga sömnlös över obetalda räkningar eller kläder till barnen.
Vi är nämligen övertygade om att det enda sättet för vanligt folk att lyckas är att samarbeta. Vi har inte råd att betala all vår sjukvård själv. Vi har inte råd att betala för att barnen ska gå i skolan och få tandvård. Inte om vi gör det individuellt. Därför har den svenska arbetarrörelsen byggt upp ett välfärdssamhälle, en välfärd som borgarna gör allt för att krossa. Vi behöver stå emot de attackerna.
Ska vi lyckas bygga ett bra samhälle krävs att vi drar åt samma håll. Det krävs att vi är medvetna om våra gemensamma intressen.
När SD skyller allt på invandrare, när Folkpartiet gör sina »1-månad-innan-valet-utspel«, när samhället hetsar mot Islam så är det den solidariska tanken som tar stryk. Det är idén om att vi som arbetar har ett gemensamt intresse av ett bra samhälle som tar stryk. Idén om att vi kan hjälpas åt.
För det kan vi. Men när striden ställs mellan »svenskar« och »utlänningar« förlorar vi mark. Istället för att slåss om vem som ska få ta del av smulorna ska vi kräva hela kakan.
Problemen i skolan beror inte på att det finns en massa invandrare i skolan. Missförhållanden på äldreboenden beror inte på att flyktingar får socialbidrag.
Problemen beror på en organiserad stöld av offentlig egendom, privatiseringar. Istället för att lägga skattepengar på verksamhet läggs den i kassakistor som vinst på sjukvård och skola. Genom att istället lägga de resurserna på verksamheten blir den betydligt bättre.
Låt oss bygga ett 2010-talets Sverige, utan fattigdom, utan vanvård.
Följande text är skriven som en artikel till Vänsterpartiet Hallands interntidning. För att de som ännu inte är insatta ska få en liten inblick i vad det hela handlar om.
Kommer du ihåg kassettbanden? Med sitt intåg i det svenska folkhemmet blev inget längre som förut. Man kunde, utan att behöva krångla med stora rullbandspelare, spela in musik från radion. Man kunde kopiera sitt inspelade band till en kompis eller släkting. Förälskade spelade in blandband med kärleksballader till varandra och drömde sig bort tillsammans.
Kassettbanden hade också politisk sprängkraft. I DDR spreds den av staten avskydda, och av delar av befolkningen älskade, västerländska musik via heminspelade kassettband. Ayatollah Khomeini spelade in en predikan på band i samband med den iranska revolutionen. Kassettband har påverkat världen.
Trots detta fanns det motstånd mot kassettbanden. I Storbritannien drevs det en kampanj vid namn “Home Taping is killing music.” Man hävdade att ingen skulle ha råd att vara artist eftersom folk spelade in från radion. Det var däremot svårt att göra något åt saken. Visst, en kassettskatt infördes och 1998 infördes Privatkopieringsersättningen, som även gäller digitala lagringsmedia.
Kassettbanden är nästan döda. Idag används istället cd-skivor och digitalt lagrade mediafiler (mp3, flac etc). Hemkopieringen dödar fortfarande musiken, men nu finns det sätt att stoppa den på. Där börjar en av de mest intressanta politiska konflikterna i vår tid.
Den mesta av hemkopieringen idag sker via datorer och internet. En låt, en film eller en bok kopieras och sprids via mejl, dc-hubbar eller torrentteknologi. Men ett dylikt spridningssätt lämnar digitala spår.
Om någon skulle föreslå att Posten skulle öppna alla försändelser för att se om det ligger ett heminspelat kassettband i det skulle personen i fråga skrattas ut. När samma förslag förs fram digitalt blir det lag. FRA-lagen fungerar på det sättet. Allt du gör på internet, skickar mejl, läser nyheter, porrsurfar, debatterar, använder Vänsterpartiets medlemssystem, allt, har staten, genom FRA, rätt att scanna. En scanning som är att jämföra med att öppna alla brev för att se om det är något intressant i dem. Det spelar ingen roll att FRA lovat att glömma bort allt som inte är intressant. Skadan är redan skedd.
Tänk er att någon skulle föreslå att posten skulle skriva upp och föra register över alla som skickar brev, till vem de skickar brev och från vem de får brev. Det har EU bestämt att vi ska införa digitalt genom Datalagringsdirektivet. Det går med Datalagringsdirektivets hjälp att måla en karta över alla platser du varit, förutsatt att du har en mobil, och alla du kontaktat. Staten vet allt om dig.
Vänsterpartiet har Integritet som en av punkterna i valplattformen under rubriken Rätten att få vara privat. Det inleds “Alla människor har rätt till en bred privat sfär som skyddas på praktisk och principiell grund. Det måste vara en grundsten i ett fritt, demokratiskt samhälle. Den smygande utvecklingen mot ett kontrollsamhälle är en realitet. Den måste vändas. Vi kan inte titta på och i efterhand säga att det ”bara blev så”. Det behövs en frihetsrörelse för personlig integritet.”
Det finns en sådan rörelse. Vänstern är en del av den. En intressant sak är att den inte är partipolitiskt bunden. Den finns inom alla politiska läger, precis som motståndet finns i alla politiska läger. Det finns väldigt många villrådiga liberaler som inte vet vad de ska rösta på, just på grund av alliansens agerade kring den personliga integriteten. Vi kan inte få dem att rösta på Vänsterpartiet. De är inte socialister. Däremot kan vi få dem att inte rösta på alliansen. Det lättaste är att få dem att rösta på Piratpartiet. Kommer de in så får vi stöd i den frihetskampen, då de är en del av samma frihetsrörelse. Däremot bör givetvis alla rödgröna väljare fortsätta välja rödgrönt. Vi vill inte riskera ytterligare fyra år av borgerligt styre.
Vänsterpartiet är ett parti för fri information. Piratpolitiken fanns innan piratpartiet på samma sätt som feminismen fanns innan feministiskt initiativ. Låt oss föra in frihetskampen i riksdagen. Gör allt du kan för att vi får en röd-grön regering och inte en blåbrun.
Vänsterpartiet har kongress till helgen. Jag tänkte lyfta diskussionen kring några motioner som jag anser vara principiellt viktiga. Det är inte motioner som direkt påverkar utgången av det kommande valet. Det är motioner som jag ändå ser som viktiga. Det är inte per definition motioner som jag vill ha bifall på. Tyvärr kommer jag själv inte att delta. Som relativt åternyinflyttad i Halland är jag inte tillräckligt känd bland medlemmarna för att bli vald som ordinarie.
Alla motioner jag hänvisar till går att hitta via kongresshemsidan.
I det här inlägget kommer jag att beröra stadgemotionerna. De som har bokstaven D som prefix.
Först D1. En motion som vill att all partiets verksamhet ska vara alkohol- och drogfri.
Jag är politiskt fostrad i Ung Vänster. Där finns en sådan stadga. Även innan jag blev nykterist var jag för en sådan skrivning även för Vänsterpartiet. Då, när jag var ung och aktiv i Ung Vänster, brukade alla dubbelorganiserade, medlemmar som var med både i Ung Vänster och Vänsterpartiet, hålla på alkoholstadgan även vid partiarrangemang.
Det finns flera anledningar till att alkohol och politik inte hör ihop. PS skriver i sitt svar till motionen att partikamrater och föreningar klarar av att hantera frågan själva. De menar att det är att gå för långt att förbjuda alkohol på en fest efter ett årsmöte eller på en kvällssamkväm vid en kurshelg.
Jag menar att det är precis i de fallen man ska förbjuda alkoholen. I en liten grupp, där alla känner varandra, och har gjort det en längre tid, så är det möjligt att man har koll på varandras alkoholpreferenser. I en större grupp, där alla inte känner alla, och där det kan komma någon som faktiskt inte känner någon alls av de närvarande sedan innan, till exempel en ny medlem i en liten förening som åker på sin första distriktsaktivitet utan följeslagare från partiföreningen, så kan alla omöjligtvis känna till alla andras alkoholpreferenser.
Det kan mycket väl finnas nyktra alkoholister på en kurshelg eller på en fest efter ett årsmöte. Det kan finnas tillfrisknande alkoholister i samma grupp. Det kan inte arrangörer veta.
Det finns en risk, även om den inte är överhängande, att medlemmar i partiet avstår från sina demokratiska rättigheter för att de riskerar att exponeras för alkohol. Ett gift som kan förstöra deras liv, ett gift som kanske har förstört deras liv tidigare. Det är ett problem att PS helt negligerar det problemet.
Problemet att några avstår från sina demokratiska rättigheter för att de inte får dricka alkohol på kvällen anser jag vara av betydligt mindre vikt. De som inte klarar av att avstå från alkohol en kväll har förmodligen problem med alkoholen och behöver hjälp och stöd, möjligen behandling, för att komma till rätta med det. Då är ett alkoholförbud positivt.
Bifall motion D1.
Sen kommer vi till motion D3
En motion som vill att stadgarna ska reglera att man inte kan vara anställd och förtroendevald på samma nivå.
Detta är en fråga som jag drev under min tid i Ung Vänster. Jag vet faktiskt inte vad ungdomsförbundet har för regleringar av det nu. Partiet har inga regleringar.
Det finns flera problem med att vara anställd av samma instans som man är förtroendevald i. Motioner rör situationer som exempelvis att en distriktstyrelse anställer en person i styrelsen som ombudsman. Den rör inte arvoderingar, det är exempelvis helt rimligt att partiordföranden är arvoderad för sitt uppdrag.
Att vara arbetsledning för sig själv är ett problem. Vad är uppdrag och vad är arbete? När jobbar ombudsmannen som ombudsman och när arbetar ds-ledamoten ideellt?
Ansvarsutkrävande. Givetvis ska inte en årskonferens, eller ett årsmöte, direkt utvärdera det arbete som en anställd gör. Det är upp till styrelsen att göra. Om den anställde sitter i styrelsen blir det då ett problem med vad som är vad. Det är ett onödigt problem.
Vidare så ger en anställning ett enormt övertag i informationshanteringen. Det ger en maktkoncentration i styrelsen som av princip inte är bra, även om den stundtals kan vara effektiv.
PS håller med om att det är olämpligt att vara anställd på samma nivå som man har förtroendeuppdrag men vill inte stadgereglera. Det vill jag.
Bifall motion D3
Därefter D12 och D14 om delat partiledarskap.
Det finns fler motioner om delat partiledarskap. De här innehåller dock en skrivning om att det ska vara en man och en kvinna som delar på posten. Motion A175 motionerar om ett tredje juridiskt kön. Det vill PS bifalla. Ett bifall av D12 eller D14 innebär att partimedlemmar som “tillhör” det tredje juridiska könet (när vi väl fått igenom det i riksdagen) inte är valbara till partiordförande. Det är dåligt. Avslå D12 och D14. Om man vill ha ett delat partiledarskap, vilket jag inte vill men som jag kan förstå att man vill, ska man istället bifalla motion D13 som går på utredningslinjen.
Slutligen, i det här inlägget, D15 om partiskatt.
Motionärerna vill införa en partiskatt, obestämt hur stor, av alla partiets ledamöter i parlamentariska församlingar.
Det är en princip jag är för. Parlamentariska uppdrag är inte något man tar för ersättningens skull. Jag ser det som viktigt att allt politiskt arbete ses som jämställt. Det ska i sig inte vara mer värt att sitta på ett nämndmöte än att knacka dörr.
De parlamentariska uppdragen ska ses som ett förtroende från partiet och dess medlemmar.
PS vill avslå motionen för att det finns möjlighet att införa partiskatt på regional och lokal nivå.
Det finns de som argumenterar mot partiskatt med motiveringen att vi som parti inte kan tvinga medlemmar med parlamentariska uppdrag att avlägga partiskatt. Mitt svar är att, nej, det går inte lagligt. Däremot, om vi stadgereglerar, och en partimedlem medvetet obstruerar mot stadgan så är det grund för uteslutning. Så, jo, vi kan tvinga en medlem att avlägga partiskatt.
Ett annat argument mot partiskatt är att det skulle undergräva systemet med partistöd. I Sverige har det sedan länge ansetts som viktigt att partierna ges möjlighet att med skattepengar bedriva verksamhet. Det handlar om interndemokratin och skolning. Det har ansetts som att det blir bättre beslut om partierna faktiskt har möjlighet att bedriva verksamhet och prata med folk. Så är det även i många andra länder. I Japan, som också har ett liknande, system har Japanska Kommunistpartiet, JCP valt att inte ta del av de pengarna för att de inte tycker att skattemedel ska bekosta propaganda. Det är en principiell hållning som inte är helt fel även om den gör JCP till ett betydligt fattigare parti än de annars skulle vara.
Jag tror inte att en partiskatt på säg 20% skulle göra att de andra partierna vill dra ner på partistödet för att Vänsterpartiets ledamöter skänker en del pengar till partiet.
Jag vill se partiskatt som omfördelning från den parlamentariska delen av partiets arbete till den utomparlamentariska.
I år så filmade jag alla tal på första maj i Falkenberg, undantaget mitt eget då Lennart höll i kameran.
Tyvärr är inte bildkvaliteten den allra bästa. Stundtals var det kallt varpå kameran också skakar lite. Ljudet, särskilt i talen, är dock helt acceptabelt.
Först ut var Eva Kronwall. Tyvärr kom inte början med. Ni kommer in ungefär 20 sekunder in i talet.
Magnus cirkusskola uppträdde två gånger.
Därefter mitt tal. Främst om Västsahara och den digitala revolutionen. Insamlingen till Väst-Sahara gav 1018,5 kronor i Falkenberg.
Därefter spelade bandet Never Told.
Så blev det dags för dagens huvudtalare. Kristina Hallberg. Filmen är i två delar på grund av youtubes begränsningar.
Magnus cirkusskola uppträdde ännu en gång.
Bandet Deranger spelade. Tyvärr började batteriet i kameran ta slut. Därför sparade jag på det tills nästa tal.
Som hölls av Mikael Hallberg. Även det i två delar.
Deranger spelade återigen. Tyvärr tog batteriet faktiskt slut under inspelningen. Så ingen film härifrån tyvärr.
Mötet avslutades med Internationalen.
Mitt tal i textform: (talade ordet gäller)
Kamrater, Falkenbergare
Första maj är en glädjens dag. Den dag som ger kraft för årets viktigaste uppgift. Att sparka ut den sabla utsugarregeringen från Rosenbad.
Bland oss här idag går kamrater med insamlingsbössor. Vi visar genom insamlingen vår solidaritet med det sahariska folket.
Västsahara är ockuperat av Marocko sedan dess att Spanien lämnade området 1975. I över 30 år har 160 tusen saharier levt i flyktingläger i Algeriet. I ett område där ingen naturlig växtlighet finns.
Marocko har alltsedan ockupationen inleddes gjort allt för att försvåra för freden. Den sedan 1991, när Polisario lade ner den väpnade kampen, utlovade folkomröstningen har inte skett.
Väst-Sahara är ett delat land. Marocko har, med stöd av USA och Frankrike, byggt en mur tvärs över landet. En mur som är längre än Sverige i nord-sydlig riktning. Den befriade sidan består huvudsakligen av nästintill obebodd öken, beströdd med minor.
Det marockanska förtrycket är hårt. De försök som görs att protestera mot ockupationen möts med långa fängelsedomar. De som uttalar sig öppet och fredligt för ett fritt och självständigt Västsahara, eller för en folkomröstning i framtiden, riskerar att fängslas efter orättvisa rättegångar, och utsättas för tortyr.
Sverige och EU stöder Marockos förtryck. EU och Marocko har ett avtal om fiske längs Västsaharas kust. EU:s fiskeflotta fiskar ut Västsahariskt vatten. Det är ett solklart brott mot internationell lag, precis som Marockos ockupation.
Vänsterpartiet kräver att Sverige, likt 80 andra stater, erkänner Västsahara. Det är inte ett kontroversiellt krav. Det stöds av ungdomsförbunden för alla riksdagspartier, utom MUF. När regeringen är utbytt från en blåbrun till en rödgrön kommer Sverige att erkänna Västsahara.
Kamrater
Insamlingen idag är till stöd för det Västsahariska motståndet. Hälften fördelas till flyktinglägren och kvinnoorganisationen UNMS. Den andra hälften av de insamlade pengarna ska gå till att stärka kampen i det ockuperade området. En kamp som av förklarliga skäl måste vara underjordisk.
Kamrater, visa ert stöd med Västsahara.
______
Olagliga ockupationer, byggande av murar, brott mot de mänskliga rättigheterna sker inte bara i Västsahara.
Ett av många exempel är Israels ockupation av Palestina. Även där byggs en mur som separerar bror från syster, student från skola, bonde från åker och barn från vatten.
De israeliska krigsbrotten är väldokumenterade. Olagliga bosättningar. Fosforbomber. Anfallskrig.
Vissa namn bränns fast i mänsklighetens kollektiva minne, skrivs in med blod i historieböckerna. Efter Israels senaste krig i Gaza har tre nya namn fogats till listan av krigsförbrytare och massmördare; Ehud Barak, Tzipi Livni och Ehud Olmerts. Långt efter att Gaza befriats och det palestinska folket vunnit sin frihet kommer de att minnas som mördare och förbrytare.
Bojkotta Israel.
Till alla er som har släkt och vänner på platser där förtrycket råder. I Gaza, på Västbanken. I de västsahariska flyktinglägrena, i protesterna mot en orättfärdig regim i Iran. I de kurdiska områdena av Turkiet.
Hälsa dem att de inte är ensamma. Hälsa dem att Falkenberg, att Vänstern, att Sverige, att vi här idag, inte glömmer dem.
En röst på Vänsterpartiet i höstens val är inte bara en röst mot Reinfeldt. Det är inte bara en röst för världens bästa välfärd och ett bättre liv här och nu. Det är också en röst för att mänskliga rättigheter också gäller Palestinier. Det är en röst för att internationella regler också gäller Israel och Marocko. Det är en röst för rättvisa.
___________
Idag är det första maj. En dag när revolutionen känns nära. Jag ska prata lite om revolutionen. Men inte den socialistiska revolutionen utan den digitala. Den digitala revolutionen som vi är mitt inne i. Den som började med persondatorer och enkla ordbehandlare och som fortsatt med internet och sociala medier.
Den digitala revolutionen har mycket gemensamt med den socialistiska. Den för människor närmare varann, gör att folk samarbetar och skapar glädje överallt den når. Den gör fler delaktiga i skapandet av kunskap och kultur. Den minskar klassklyftor och ger människor framtidshopp.
Och precis som den socialistiska revolutionen möts den av motstånd av de härskande klasserna.
Precis som det funnits polis och statsapparat som på ett lagvidrigt sätt motarbetat vänsten. Jag tänker på individer som Håkan Jaldung, Ebbe Hallberg och Nils Mesterton, finns det poliser idag som på ett lagvidrigt sätt motarbetar den digitala revolutionen.
Ett exempel är polisen Jim Keyser. En av de utredande poliserna vid razzian mot The Pirate Bay. Strax därefter fick han anställning hos Warner Brothers, ett av de storföretag som beordrat razzian. Det är brottsligt att muta polismän. Än har ingen fällts för det brottet. Kapten Mesterton fick åtta dagars husarrest utan bevakning för skotten i Ådalen, Jim Keyser fick en ny villa.
Men inte bara enskilda statstjänstemän och storföretagen agerar mot den digitala revolutionen.
Det gör också staten och EU.
FRA-lagen.
Alla dina mejl, alla dina telefonsamtal, allt du gör på internet har staten rätt att scanna. FRA-lagen ger staten rätt att hålla koll på vilka du samtalar med, vad du samtalar om och när du samtalar.
Rättigheter som skulle göra KGB och Stasi mörka av avund.
IPRED
Lagen skapad för att kriminalisera Sveriges ungdom. Fildelningslagen som ger privata företag större befogenheter än polisen. En lag som förutsätter legaliserad utpressning. Varningsbrev från skivbolagens lobbyorganisation. Vi tror att någon på din IP-adress fildelar. Betala 30 000 i förlikning eller så drar vi dig inför domstol. Då kan du få betala flera hundra tusen oavsett om du är skyldig eller ej.
Telekompaketet
Innehåller bland annat EU:s regler för internet. Det riskerar att göra internet till ytterligare en kabel-teve-funktion. Ett internet där vi inte kan diskutera, inte kan påverka utan bara konsumera. Regler som tillåter att medborgare stängs av från internet.
Vänsterpartiet, och vår grupp i EU, var de enda som röstade mot Telekompaketet.
Det är bara några av de exempel på nya lagar och förordningar som är på gång. Det kommer mera. Datalagringsdirektivet, Acta. Q6/17.
Vi i vänstern vet hur det känns att utsättas för maktens övergrepp. Vi vet vad övervakning och åsiktsförtryck är. Vi har känt dess verkningar. Det vill vi inte att fler ska råka ut för.
Därför värderar vi frihet, och den enskildes skydd mot övergrepp. Därför älskar vi det fria internet. Därför räcker det inte med ett halvdant skydd för medborgarnas rättigheter. Därför säger vi nej till FRA och Acta. Vi säger nej till IPRED och vi säger nej till datalagringsdirektivet. Därför var vi de enda som sa nej till telekompaketet.
Efter två inlägg om vilka motioner de som är föreslagna till PS och de som ställer upp ändå lagt så tänkte jag nu ge mig på programkommission, hädanefer PK.
Samma “regler” som tidigare inlägg. Bara de i eget namn räknas etc. Först kommer de föreslagna och därefter de som tackat ja men inte blivit föreslagna.
Hediye Guzel, Stockholm
Inga motioner i eget namn.
Ida Gabrielsson, Stockholm
Ida Gabrielsson är ordförande i Ung Vänster. Hon har inte lagt egna motioner till kongressen. Det är tradition att Ung Vänster, vilket Ida setts som om hon lagt någon motion, inte lägger egna motioner till partiets kongresser.
John Hörnqvist, Stockholm
A153 om Solidaritet med Latinamerika, PS besvarad.
B14 om Sveriges rikedomars kopplingar till imperialismen. PS avslag
B33 om vad som ska stå var i valplattformen och att mer ska stå. PS avslag.
B91 om att tydliggöra vad som skiljer vänsterpartiet från andra partier. PS delvis avslag, delvis besvarad. Istället bifaller de en motion från Halland.
B124 om att ändra i texten kring privatiseringar. PS avslag
B130 om att reglera banker, service och bonusar. PS avslag.
och slutligen B177 om kontrollsamhället och frihet. PS avslag.
Linnea Nilsson, Skåne
Inga motioner i eget namn
Lisa Rasmussen, Stockholm
Inga motioner i eget namn. Däremot vill jag minnas en motion från stockholmskongressen om ett rymdprogram för vänsterpartiet.
Mikael Gustafsson, Stockholm
Inga motioner i eget namn.
Nazem Tahnlzadeh, Göteborg
Inga motioner i eget namn.
Pär Ström, Östergötland
Inga motioner i eget namn.
Wirgina Bogatic, Kronoberg
Inga motioner i eget namn.
Av det kan vi dra slutsatsen att valberedningens förslag till PK antingen inte tycker något, tycker att allt är bra, eller är riktigt duktiga på att förankra sina åsikter och få hela partiföreningar eller distrikt att skriva under motionerna.
Vidare till de som inte finns med i förslaget.
Centerfjäll Sing- Britt, Östergötland
Inga motioner i eget namn.
Einarsson Mats, Storstockholm
Inga motioner i eget namn.
Ericson Mattias, Storstockholm
B116 om att konkretisera utbildningsfrågorna. PS avslag
B126 Om att stärka skrivningarna kring välfärden. Dock utan eget textförslag. PS avslag.
B143 om arbetstidsförkortning. PS avslag
B159 om kvinnofrid, PS avslag
Johansson Matilda, Storstockholm
Inga motioner i eget namn.
Leijnse Kick, Jämtland
Kick har skrivit flera motioner, som förste person av alla namn ovan.
A116, om att avregleringarna ska analyseras. PS föreslår avslag.
B16, om att formulera om en reservation av Eva Björklund. PS yrkar avslag.
B48. Om en bättre utrikespolitik, som rubriker säger. PS yrkar avslag.
B77 språklig ändring. Ps avslag
B81 om att vi ska prata miljö, inte bara klimat. PS avslag.
B90 språkliga ändringar. PS avslag
B95 språkligt. PS avslag
B181 ändring kring integritetsskydd. PS avslag
B184 språklig ändring. PS avslag.
Överlag så är Kicks motioner inte argumenterade för, det är bara att-satsen vilket gör de svårare att förstå meningen med.
Löfgren Britt, Uppsala län
Inga motioner i eget namn.
Nilsson Ola, Skåne
A153, solidaritet med Latinamerika. PS vill anse den besvarad
B14, om Sveriges rikedomars kopplingar till imperialismen. PS avslag
Von Knorring Mikael, Storstockholm
A148, som även jag undertecknat om Spel i Kulturpolitiken. Bland annat i form av distributionsstöd för spel. PS bifall.
så att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor. .
Senaste kommentarer