Funderade på en sak, men jag är lärare och inte jurist.
Finns det en juridisk möjlighet för folk som blir av med jobbet, till följd av Centerns idiotförslag om att ta bort all form av trygghet för unga, att stämma den franska regeringen för att ha inspirerat Centern? Det kan ju bli en hel del i förlorad arbetsförtjänst om man räknar med lite kallt efter 1,5 år på ett företag, ett företag man trivs på, att man ska jobba där i sådär 20-40 år till. Det finns folk över femtio som jobbat hos samma arbetsgivare hela livet. Jag känner en, var på hans 200-årskalas förrförra sommaren (hela familjen fyllde 200 tillsammans).
Eller vem är det som ska hållas ekonomisk ansvarig.

Vem är det som tar ansvar för att unga inte kommer att kunna köpa saker på avbetalning, för de har inte en säker inkomst. Vem tar ansvar för att unga inte får banklån till hus, bostadsrätt eller bil?

Kan man stämma den franska regeringen? Kan man stämma Centerpartiet?

Komentar från förr:
Postat av: Björn
Vi gör som USA, startar ett krig. FN´s stöd behövs ju inte…

 

Apropå Centerpartiets förslag om avskaffad arbetsrätt för unga och borgarkartellens allmänna attacker mot allt vad kollektivavtal heter.

Till melodin av Finska rytteriets marsch, eller som den också kallas, Norrbottens regementes paradmarsch, kan denna text sjungas. Skrevs av Ernfrid Nilsson och var med i julnumret av Fram 1904.

Den punschvrama Nord är vårt gyllene land,
där slaven på knä för tömma guld i vår hand.
Där växer vårt hull och vårt härksaremod,
där rinner så trotstigt vårt tjockaste blod.
Vi rike vi förstår oss bäst på ekonomi,
recetten vi taga genom storindustri,
indränkta platser, affär med procent,
och folkmassan driver allt så excellent.

Och så rida vi över båd’ anspråk och rätt,
vi har vapen och pengar, och segern blir lätt.
Vi har pondus och myndighet, anor, rang,
respekten fullbordas med titlarnas klang.

Från samhällets vida och mörkaste schakt,
ett rykte oss nått, att man tänkt störta vår makt.
Vad kaos det bleve av land och kultur,
om de finge resa sin samhällsstruktur.
Så, slumra ej, i var plebej en fiende givs,
vars mål är att komma vårat välde till livs.
Med ringprydda handen på stenhjärtat svär,
att hålla i schack varenda styv proletär.

Ja, vårt anrika land enligt vis tradition.,
tillhör bara de rika, ej arbetets hjon.
Varje arbetets son snart vi hava tämjt,
vårt liv blir som förr glatt och ljust och förnämt.

 

Fick ett brev av Arbetsförmedlingen i går. Tydligen hade jag missat att titta till dem för att berätta att jag fortfarande är arbetlös. Så de bestämde sig för att kontakta min a-kassa och säga att jag inte skulle får några pengar längre. Förstår inte varför de inte kan ha ett automatiskt script som skickar ut en påminnelse via e-post en vecka innan.
Nåja, hade en lång lunch så jag tänkte att jag skulle titta till den lokala arbetsförmedlingen under just lunchen. Den ligger 10 minuter gångväg från skolan så det kändes lagom. Lång lunch hade jag för att man som vikarie sällan har något att rätta eller planera. Särskilt på korttidsvikariat.
Nåja, jag traskade iväg till arbetsförmedlingen och tog min nummerlapp. Tittade upp mot nu-hjälper-vi-det-här-numret-skylten. Fyra nummer kvar tills det att mitt nummer skulle stå där. Bra, tänkte jag, då hinner jag med det här med bred marginal.
Efter en halvtimme gav jag upp. Då hade skylten inte ändrat sig alls. Samma nummer som när jag kom.

När jag kom dit efter dagens lärargärning fick jag vänta i sådär 40 minuter innan jag fick komma in till någon. En äldre herre. Jag hade räknat med att det hela skulle ta fem, tio minuter. Jo, jag är fortfarande daglönare, jo, jag söker jobb som är passande och arbetar på timmar när det går, sådär 35-40%. Se nu till att jag får min grundersättning från a-kassan. Ungefär så hade jag räknat med att det skulle vara.

En halvtimme senare var jag klar. Äldre män är sällan snabba med datorn, skulle tippa att den här var över medel. Men läshastigheten var det sämre med. Snabbt gick det inte. Inte heller blev handlingsplanen uppdaterad i någon större bemärkelse. Men det stämmer som det står i min handlingsplan från arbetsförmedlingen under Behov: En vettig arbetsmarknadspolitik, sex timmars arbetsdag och fler jobb i offentlig sektor.

 

200 000 nya jobb i offentlig sektor. Vänsterpartiets första krav inför valet. Ett krav som jag skulle tjäna på. Jag är arbetslös. Eller daglönare är kanske ett bättre ord. Utbildad lärare och anmäld till vikariepoolen. Så några dagar i veckan, alla dagar i veckan eller ingen dag i veckan ringer de från kommunen mellan 7 och 9 och undrar om jag kan jobba. Helst ska man då vara iväg på en skola som ligger en halvtimme bort på 15 minuter.

Det är en väldigt säker tillvaro. Man vet precis hur mycket pengar man kommer att ha nästa månad. Man vet precis att man klarar hyra och mat. Man kan planera sina dagar, sitt liv.

Jag skulle tjäna på att det blir fler jobb i offentlig sektor. Då skulle jag, och alla andra som jag. Ungdomar, med eller utan akademisk utbildning, som idag går på timvikariat och daglöneri få ett värdigt liv. För det har vi inte idag.

 

Under 26 år. Ingen anställningstrygghet. Faktiskt ingen anställning alls. Men jag jobbar ibland. Som lärarvikarie eftersom jag är utbildad lärare.

Ett perfekt exempel på centerns framtid för unga. Få sparken när som, utan anledning. För skolorna behöver ju inte ta in mig som vikarie. Om jag skulle göra något som någon inte tycker om står jag helt utanför. Går det att bedriva ifrågasättande undervisning då? Går det att planera?

Har tidigare tyckt att centerpartiet ändå varit ganska sympatiskt av de borgerliga partierna. Hade de spelat sina kort rätt och fortsatt som ickesocialistiskt och ickeborgerligt folkrörelseparti med starkt miljöarbete så hade vi sluppit miljöpartiet. Nu har centerpartiet utan tvekan gått över till den mörka sidan.

Om centerns förslag för ungdomar har bland annat Ali Esbati skrivit om här och Kalle Larsson här.

 

Verkligen. Man flyttar över halva Sverige (nåja, nästan, från södra Halland till norra Dalarna) för att jobba ett halvår. Man får en lägenhet rätt snabbt, det är ju bostadsbrist på orten så man får ta vad man får. En helt ok lägenhet, en trea. Dock inte jättebillig (4,9kkr/månad). Sen får man inget jobb till hösten. Inte heller har man jobbat tillräckligt länge för att få inkomstbaserad a-kassa. Sitter så här med a-kassans grundpengar som knappt räcker till hyran, än mindre till mat och lever på sparade pengar som snart är slut, och borgarna vill sänka a-kassan. Som tur är är man föreningsaktiv och lånar ut pengar när man har (så man inte köper upp saker man inte behöver för dem) som man sen ska få tillbaka. Om jag får de som är innestående nu (som jag borde) så funkar en månad till även om jag inte får mer vikariat. För det kan man få. De kan ringa från kommunen klockan 7 halv 8 och vilja att man ska vara på en skola en halvtimme bort innan klockan 8. Ibland lite senare. Så man måste upp tidigt oavsett. Förra veckan hade jag jobb varje dag. Det gick snabbt att komma in i rutiner, även om det inte var samma tider varje dag så var det ändå något att göra. Den här veckan har jag inte haft något jobb alls. Sitter och tittar på gamla Buffy-avsnitt. Har kommit till säsong 5 avsnitt 6. Resten har inte hunnit laddas ner.

Kan ingen ge mig ett jobb? Det snackas ju om lärarbrist? Det fattas lärare i skolorna, men det fattas också pengar i offentlig sektor att anställa de lärare som finns. Dubbelt så många lärare och hälften så många lektioner för varje lärare vore bra, då skulle man hinna med allt som ska hinnas med.

Som världen ser ut är det lätt att förstå att folk vill fly den. Alkohol och droger blir ett allt vanligare problem. Sånt sysslar jag inte med. Det är nog tur, jag tror att jag skulle kunna gå ner mig rejält om jag försökte. Men det går snabbt även utan kemiska substanser. Som arbetslös har man mycket tid, men man orkar inte göra något. Man förlorar initiativkraften. Varför göra något? Det leder ju ändå inte till någonting?

Jesper Berglund Suffusion theme by Sayontan Sinha