bananas
Image by Fernando Stankuns via Flickr

Med tanke på Camilla Lindbergs (fp) utspel om statliga bordeller kommer här en repris. För fyra år sedan var det fotbolls-turnering av något slag. Då diskuterades de tyska bordellerna. Då publicerade jag också nedanstående texter. Tyvärr hittar jag dem varken på youtube eller spotify.

Tänkte citera två låtar från Rune Andersson och Lena Nymans skiva “En refrängsångares själsliv”.

Den första låten heter “Om statliga bordeller” och är tillägnad Barnen på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Försök få tag i den, mycket starkare att lyssna på än vad det blir i text. Lena Nyman är fenomenal.

Det gick ett rykte en dag
sen läste jag det i en blaska
att man ville stifta en lag
som tillåter flickor att fnaska
Att staten skulle bli hallick
och öppna egna bordeller
med tvål och handduk
tariffer och tidtabeller.

Snälla du kom hit
kan du ge lilla jag
bara en droppe sprit
så jag orkar till nästa dag

Kom hit du som är stora karln
i mitt hjärta blåser det aska
det är alltid dom fattigas barn
som får gå på gatan och fnaska

Det var en folkvald man
en humanist och liberal
som för friheten brann
i de folkvaldas riksdagssal
Mången veckade sin panna
åt ett sådant lagförslag
andra sjöng Flickan i Havanna
det förmodar jag

Du i din blanka bil
kan du ge lilla jag
pengar till en liten sil
så jag orkar till nästa dag

Det är kallt och det blåser på stan
och i mitt hjärta blåser det aska
Det är alltid dom fattigas barn
som får gå på gatan och fnaska

Problemen i vårt samhälle är stora
i tider av arbetslöshet
du kanske har en liten hora
hemma i din lägenhet
kanske din älskade dotter
är lämplig för prostitution
som sedan kunde bli lycklig
med statlig tjänstepension

Du kan få låna min kropp
och få en bit av min själ
för ett ringa penningbelopp
innan jag fryser ihjäl

Det är kallt och jag fryser som fan
och i mitt hjärta blåser det aska
Det är alltid de fattigas barn
som får gå på gatan och fnaska

Den andra låten heter Bananshow. Så här står det på konvulutet innan texten: “Politikerna Sten Sjöholm, Per Garthon och LIll Lindfors har tillsammans med några andra uttalat sig offentligt för det fina i att förstatliga prostitutionen och öppna statliga bordeller. Samtliga dessa har säkert en dotter, fru eller syster som man då kunde få besöka mot en överkomlig slant, för att en stund glömma sin ensamhet i sann närdemokratisk anda. Vi skulle kanske kunna få vårt behov subventionerat med skattemedel så att var och en t.o.m. kunde få möjlighet att sammanstråla med frk. Lindfors.
Men frågan kvarstår:
Vem blir Sveriges första bordellminister?

Och så till låttexten:

Direktör Nilsson en välklädd man
är på kort affärsbesök
han bor på Sheraton hotell
stans elegantaste tegelhög
Han ränner runt och han ligger i
vårt provinsiella affärsgeni
En solid lite mjällig man
i vår blandekonomi

Han har en hustru som går därhemma
som en färgglad undulat
direktörn själv är folkpartist
hon en debattglad moderat
Deras dotter är deras sorg
hon rymde till en annan stad
hon försvann ifrån hemmets borg
utan att skriva en enda rad

Nu sitter Nilsson på resturang
med putsat och kammat hår
bland stadens borgare och lyssnar till
populära Family Four
Dom sjunger slipat och elegant
Nilsson glömmer att han är trött
och han glömmer sin egen tant
och börjar längta efter kött

Han sjunker ner i en taxibil
som glider svart genom stadens ljus
han är på väg uti taxibil
till ett av stadens kärlekshus
Han kommer in i en mörk lokal
där en kvinna älskar med en banan
herrarna sitter och stirrar stelt
som om dom aldrig sett en banan

Han slår sig ner och får en pilsnerdricka
och ser sig nyfiket omkring
fram kommer en blonderad flicka
och säger: hej lilla gubben min.
skall jag visa dig mina konster
hennes kläder sitter åt
Hon käkar säkert bananer
tänker Nilsson och blir kåt

Snart ligger han i ett dunkelt rum
och flänger som en kanin
flickan ligger med sluten mun
och rör sig av ren rutin
Sedan ligger han slapp och stilla
och han pratar om sin själ
flickan börjar att må illa
den sortens ångest känner hon väl

Han blir lite sentimental
och säger synd att vi skulle mötas
just i en sådan här lokal
för han var trött på sitt äktenskap
Sen gav han henne en hundralapp
som en extra dusör
och på stjärten en liten klapp
och säger tuta och kör

Med detta egendomliga skämt
försvinner Nilsson ut
flickan sitter och stirrar skrämt
hon verkar alldeles slut
Hon har hört detta uttryck förr
i hennes hjärna singlar löv
det knackar på hennes dörr
men hon uppför sig som en döv

In kommer en av klubbens flickor
fan du är ju alldeles vit
det hör till yrket att man blir dyster
här ta och drick lite sprit
Hon sitter stilla och hon är blek
vet du vem den där gubben var
hon skakar till hennes röst är vek
jo – den där mannen han är min far

Hela skivan är för övrigt mycket välgjord. Ladda ner den om du hittar någonstans. Eller köp den om du är lagd åt det hållet. Från 1977 är skivan.

Andra bloggar om: , , ,

 

Picture of ukuleles in the Ukulele House, :en:...Image via WikipediaVia Ukulelia hittar jag Ukes for Obama. Ett gäng ukulele-entusiaster som också är politiskt intresserade.

Det är ett intressant sätt att sprida sitt budskap. Musik som politisk påverkan har ju funnits ett tag. Men ukulelen är som alltid underskattad.

Någon som vill köra Ukulele för vänstern?

Andra bloggar om: , ,

Reblog this post [with Zemanta]

 

Sveriges bästa dansband Lazze Ohlyz har släppt sin andra skiva ”På landsvägar för kärlek och kommunism” får jag reda på av Håkan.

Skivan är inte riktigt lika stark som den första men innehåller en del framtida klassiker. Väl värd att laddas ner, vilket man kan göra från deras hemsida. En av låtarna är svår att dansa till, såväl bugg som foxtrot, men i övrigt kommer folkparkisterna att vara nöjda.

För er som inte känner till dem sedan innan så är Lazze Ohlyz sveriges enda marxistleninistiska dansbandsduo. De är upplyftande.

Andra bloggar om: , , ,

Jul 132007
 

Vilken musik man lyssnar på är inte en konstant. Man upptäcker ny musik och slutar lyssna på annan. Ofta finns däremot någon stil eller artist som inte försvinner. En sådan artist för mig är Ola Magnell. Första skivan kom 1974 och han håller fortfarande på. Av naturliga skäl så upptäckte jag honom inte 1974 (jag var inte född då) utan i mor och fars skivsamling i, tror jag, sexan. Sedan dess har Olas musik funnits med, ibland i bakgrunden och ibland mer aktivt.

Musikaliskt kan man beskriva Olas musik som popig rock, ofta med en vemodig progressiv känsla.

Det är för det mesta lättlyssnad musik, ibland dock med en lätt skum touch som i ”Vals i Hades”.

Med risk att bryta mot några copyrightlagar vill jag citera några stycken ur några av Olas låtar.

Först ut en bit ur en låt som verkar väldigt aktuell trots att den kom ut 74.
Ur: medan hökarna kretsar:
”Hemma här är våldet dolt
Men harm och vrede växer fort
Över lögnen, över terrorn, över morden
Listan kan bli lång men materialet är för stort

Och det stockar sej i halsen inför orden

Kejsaren förskansar sej i maktens vita hus
Dit han valts av fria världens demokrater
Dem har han vänt ryggen i ett maktfullkomligt rus
I sitt hov av löftesrika psykopater

Men vem har valt just dem att bära frihetens standar?
Vem har gett dem rätt att mörda våra bröder?
”Gud” är deras svar

Men Gud är knappast anträffbar
För en människa som offras och förblöder”

Givetvis finns det mer i låten och den funkar lika bra idag med den borgerliga regeringen och amerikansk imperialism som 1974.

Nästa bit kommer från skivan ”nya perspektiv” från 1975. I mitt tycke Olas bästa skiva.
Ur: Min nye magister
”Du kan varenda lösning
Du vet varenda svar

Och talar om dej själv som den sanne marxisten
Du låter lika säker
Som en gång gamle far
Och lika rigid som min gamle magister

Du står där med din fana
Som en pater med sin stav
Och mässar för en församling som redan är frälst
– Tillsammans får vi styrka
Bakom appeller och krav

Men det begriper vilken profitör som helst

För allt som hänt har lärt dom något, eller hur kamrat
Men när jag lämnat tanken och lugnet i min lya
Är jag dubbelt tom och tyst och vilsen i kvadrat
För skiten sitter lika hårt under kläder som är nya”

Min nye magister är i grunden en kritik av proggrörelsen från vänster. En kritik av dogmatism och organisationsonani. Kan tilläggas att den spelades på Stuvs bygdegård på midsommar. Alla kanske inte var tillräckligt nyktra eller närvarande för att märka det.

Ur: När jag dör
”När jag en gång dör
Det verkar bli rätt snart

Då kan du känna dej stolt
För att du var så smart
Då kan du känna dej nöjd
Med vad du gjort mot mej
Sen kan du sitta där och sucka
Hela livet ut och ångra dej”

Även covers är något Ola hanterar. Ovanstående är från en cover på Loudon Wainwright IIIs ”Unrequited To The Ninth Degree”. En tänkvärd låt om känslan hos någon som inte behandlas väl av omgivningen. En låt som fler borde höra på.

Från skivan Höstkänning från 1977 kommer låter Rulltrappan och detta utdrag:

”Andra har paxat
För att kalla sej socialister
Dom säjer ”solidaritet” men sprider förbittring och hat
Dom som inte följer deras mallar kallas nihilister
Av vår nye magister
Han kallar sej marxist men låter som en sann moderat

Men jag skiter i mallar

Jag skiter i konstnärsidealen
Det behövs säkert både poesi och propagandamusik
Men dom får mej att känna skuld enligt den puritanska moralen
Världen är galen
Om allting bara blir en förevändning att älta politik

Men rulltrappan rullar
Och jag plågas av musik som söver
Varenda liv, varenda känsla så länge ruljangsen går bra
Dom får dej att vilja ha och vilja ha en massa prylar å klöver

Men vad du behöver
Är en boning i dej själv – det måste man ha”

Det viktigaste här är kanske den sista meningen i utdraget. En boning i sig själv – det måste man ha. Ska man kunna förändra världen så måste man veta var man har sig själv.

Det finns även en socialrealistisk ådra i Olas alster. Från skivan Straggel och Strul (1979)
Ur: Hos Kuratorn
”Jag sitter hos kuratorn och vi rör oss inom ramen
För allt från första fyllan till tji studentexamen
I skvallerstan där man blev född och formad och bedragen
Av plugg och bud och borgerskap och Gud och jantelagen

Man hämmades av hygglighet och knäcktes av kutym
Så damp man ner i storstan, knappast fri men anonym”

Därefter följer massor av verser kring sång-jagets resa med missbruk av allahanda droger och synen på samhället. En verklighet som är just verklighet för alldeles för många.

Men Ola har också kortare och tänkvärda låtar som denna från Europaväg 66 (1981)
”Elegi Över Gårdagens Vedermödor I Blåbärsskogen Med Ty Åtföljande Lumbago”
Jag plockade lingon och blåbär igår
Jag kröp efter marken ett slag
Så ont som det varit om blåbär i år
Det har jag i ryggen idag

Vill man läsa hela texterna och betydligt många fler kan man göra det här. Man kan också titta in på Olas egna sida där det också finns massor av låtar.

Vill man lyssna så kan man köpa skivorna (de brukar finnas på vevgrammofonen) eller skaffa sig musik som man brukar göra det vad gäller annan musik.

Svensk musik när den är som bäst.

Andra bloggar om: , , ,

Björn Fridén Says:

Detta är tredje gången på en vecka som någon försökt övertyga mig om Ola Magnells förträfflighet. Är det nån ny fluga som drar över landet?

Jesper Says:

Hoppas kan man ju alltid. Det vore han värd. Om inte annat kanske du ska ta det som ett tecken på att du borde lyssna in dig lite på honom. Det är ju bara du som kan avgöra om du gillar hans musik men det krävs ju att du lyssnar först.

Magnus A Says:

Trevligt att du uppmärksammar Ola! Alla Olas finstämda visor, såsom Ungmön dansar eller Staffans lykta(!), tycker jag också är värda att nämnas. Mycket stor konst.

Magnus A Says:

Apropå orden ”en boning i sig själv det måste man ha”, så är ju även värt att nämnas orden ”‘Det börjar inifrån’, sa gossen, ‘det som blir en schysst revolution’”, i låten ”På snespår”, Magnells version av Dylans ”Lily, Rosemary And The Jack Of Hearts”.

Just ”På Snespår”, samt visan ”Vällingklockan” är upplagda på Youtube. Sök på Magnell.

 

Solen, solen stiger i klarnad sky.
Det är tid att vakna i bygd och by.
Upp, ty gärningen väntar,
upp, ty framtiden gläntar
mot en värld som möter oss evigt ny,
mot en värld som möter oss evigt ny.

Som en flod i bergen mot havet går,
som en vinter bytes i solfylld vår,
skall det levande unga
gå till verket och sjunga
i en ton, som havet och himlen når.
I en ton, som havet och himlen når.

Ärligt må vi sträva i jordens grus –
men vår blick skall riktas mot himlens ljus.
Ej blott jorden och handen
men ock ordet och anden
skola en gång bygga vår framtids hus.
Skola en gång bygga får framtids hus.

Här i folkets skola, väl mött, kamrat!
Här är ingen ledsen och ingen lat.
Här skall tänkas och prövas,
här skall läras och övas
det som sen blir handling i hem och stat.
Det som sen blir handling i hem och stat.

Som ett hem för glädje med must och märg,
som en ljustes värnplikt med livets färg,
som en mittpunkt i striden
för det bästa i tiden
må du lysa och leda oss, Wendelsberg.
Må du lysa och leda oss, Wendelsberg!
___

Jag kom in. Ska gå på Wendelsbergs folkhögskola till hösten. ANT-projektledarutbildning.
Så nu blir det till att organisera flytt, ska säga upp lägenheten imorgon. Ovanstående text är Folkhögskolesång och är Wendelsbergs egna sång.

Typiskt att det är valår. Kommer ju inte att hinna vara riktigt så aktiv i valrörelse som hade varit bra med allt flyttande. Men vi fick ut en del flygblad idag. Flera bostadsområden i vår lilla stad täcktes av Ung Vänsters flygblad. Lite mer hinns nog med. Det behövs.

För borgarna får inte vinna, och ingen annan kommer att ta ansvar för det. Det måste du göra själv. Så sluta sitta här och läsa bloggar, ut och dela lite flygblad.

 

Debatten om prostitution är uppe på dagordningen. Det hämtas extra kvinnor från öst för att tillfredsställa fotbollssupportrar till fotbolls-VM. Ni kan historien.

Tänkte citera två låtar från Rune Andersson och Lena Nymans skiva “En refrängsångares själsliv”.

Den första låten heter “Om statliga bordeller” och är tillägnad Barnen på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Försök få tag i den, mycket starkare att lyssna på än vad det blir i text. Lena Nyman är fenomenal.

Det gick ett rykte en dag
sen läste jag det i en blaska
att man ville stifta en lag
som tillåter flickor att fnaska
Att staten skulle bli hallick
och öppna egna bordeller
med tvål och handduk
tariffer och tidtabeller.

Snälla du kom hit
kan du ge lilla jag
bara en droppe sprit
så jag orkar till nästa dag

Kom hit du som är stora karln
i mitt hjärta blåser det aska
det är alltid dom fattigas barn
som får gå på gatan och fnaska

Det var en folkvald man
en humanist och liberal
som för friheten brann
i de folkvaldas riksdagssal
Mången veckade sin panna
åt ett sådant lagförslag
andra sjöng Flickan i Havanna
det förmodar jag

Du i din blanka bil
kan du ge lilla jag
pengar till en liten sil
så jag orkar till nästa dag

Det är kallt och det blåser på stan
och i mitt hjärta blåser det aska
Det är alltid dom fattigas barn
som får gå på gatan och fnaska

Problemen i vårt samhälle är stora
i tider av arbetslöshet
du kanske har en liten hora
hemma i din lägenhet
kanske din älskade dotter
är lämplig för prostitution
som sedan kunde bli lycklig
med statlig tjänstepension

Du kan få låna min kropp
och få en bit av min själ
för ett ringa penningbelopp
innan jag fryser ihjäl

Det är kallt och jag fryser som fan
och i mitt hjärta blåser det aska
Det är alltid de fattigas barn
som får gå på gatan och fnaska

Den andra låten heter Bananshow. Så här står det på konvulutet innan texten: “Politikerna Sten Sjöholm, Per Garthon och LIll Lindfors har tillsammans med några andra uttalat sig offentligt för det fina i att förstatliga prostitutionen och öppna statliga bordeller. Samtliga dessa har säkert en dotter, fru eller syster som man då kunde få besöka mot en överkomlig slant, för att en stund glömma sin ensamhet i sann närdemokratisk anda. Vi skulle kanske kunna få vårt behov subventionerat med skattemedel så att var och en t.o.m. kunde få möjlighet att sammanstråla med frk. Lindfors.
Men frågan kvarstår:
Vem blir Sveriges första bordellminister?

Och så till låttexten:

Direktör Nilsson en välklädd man
är på kort affärsbesök
han bor på Sheraton hotell
stans elegantaste tegelhög
Han ränner runt och han ligger i
vårt provinsiella affärsgeni
En solid lite mjällig man
i vår blandekonomi

Han har en hustru som går därhemma
som en färgglad undulat
direktörn själv är folkpartist
hon en debattglad moderat
Deras dotter är deras sorg
hon rymde till en annan stad
hon försvann ifrån hemmets borg
utan att skriva en enda rad

Nu sitter Nilsson på resturang
med putsat och kammat hår
bland stadens borgare och lyssnar till
populära Family Four
Dom sjunger slipat och elegant
Nilsson glömmer att han är trött
och han glömmer sin egen tant
och börjar längta efter kött

Han sjunker ner i en taxibil
som glider svart genom stadens ljus
han är på väg uti taxibil
till ett av stadens kärlekshus
Han kommer in i en mörk lokal
där en kvinna älskar med en banan
herrarna sitter och stirrar stelt
som om dom aldrig sett en banan

Han slår sig ner och får en pilsnerdricka
och ser sig nyfiket omkring
fram kommer en blonderad flicka
och säger: hej lilla gubben min.
skall jag visa dig mina konster
hennes kläder sitter åt
Hon käkar säkert bananer
tänker Nilsson och blir kåt

Snart ligger han i ett dunkelt rum
och flänger som en kanin
flickan ligger med sluten mun
och rör sig av ren rutin
Sedan ligger han slapp och stilla
och han pratar om sin själ
flickan börjar att må illa
den sortens ångest känner hon väl

Han blir lite sentimental
och säger synd att vi skulle mötas
just i en sådan här lokal
för han var trött på sitt äktenskap
Sen gav han henne en hundralapp
som en extra dusör
och på stjärten en liten klapp
och säger tuta och kör

Med detta egendomliga skämt
försvinner Nilsson ut
flickan sitter och stirrar skrämt
hon verkar alldeles slut
Hon har hört detta uttryck förr
i hennes hjärna singlar löv
det knackar på hennes dörr
men hon uppför sig som en döv

In kommer en av klubbens flickor
fan du är ju alldeles vit
det hör till yrket att man blir dyster
här ta och drick lite sprit
Hon sitter stilla och hon är blek
vet du vem den där gubben var
hon skakar till hennes röst är vek
jo – den där mannen han är min far

Hela skivan är för övrigt mycket välgjord. Ladda ner den om du hittar någonstans. Eller köp den om du är lagd åt det hållet. Från 1977 är skivan.

 

“Då, som bekant, för närvarande en mer än vanligt stor arbetslöshet, och därav förosakad nöd och elände är rådande, synnerligast i huvudstaden, så få undertecknade, hos Eder anhålla det vidtages åtgärder som äro av behovet påkallade, och varigenom arbetslösheten och nöden verkligen kan avhjälpas.”

Så skrev de arbetslösas förening till kungen under den svåra arbetslösheten åren 1891-1892.

6 februari 1891 publicerades följande låt i Arbetet. Den heter Arbetslös och är skriven av Henrik Menander.

Det fryser, det fryser, båd’ nätter och dagar,
och snöstormen fram genom gatorna jagar,
och slödtravar’n frustar, och bjällrorna klinga,
så muntert, som funnes av sorger slätt inga.

Jo vänta – i bakgårdens mörkaste nästen,
är likbleka döden den härjande gästen.
Tätt följer han arbetslösheten i spåren,
och kastar uthungrade offren på båren.

Jag såg på min vandring hur bodarna stråla,
hur tyger och kläder i överflöd pråla.
Jag fick endast lov, att kort blicka till färgen,
fast kölden mig skar genom benen och märgen.

Och mat såg jag även, nog av till att mätta
mång’ tusende munnar – men ej av allt detta
en bit fanns för mig – det är blott för de rika,
de arma få svälta, så tarmarna skrika.

Det fryser, det fryser båd’ nätter och dagar,
och snöstormen fram genom gatorna jagar.
Var timma som ilar förvärras blott nöden,
den enda som ni sig förbarmar är – Döden.

Riktigt så illa är det inte nu för tiden men det är snabbt på väg tillbaka. Vi har lämnat nittonhundratalet bakom oss. Frågan är om vi går framåt mot tvåtusentalet eller om vi backar mot artonhundratalet?

 

Apropå Centerpartiets förslag om avskaffad arbetsrätt för unga och borgarkartellens allmänna attacker mot allt vad kollektivavtal heter.

Till melodin av Finska rytteriets marsch, eller som den också kallas, Norrbottens regementes paradmarsch, kan denna text sjungas. Skrevs av Ernfrid Nilsson och var med i julnumret av Fram 1904.

Den punschvrama Nord är vårt gyllene land,
där slaven på knä för tömma guld i vår hand.
Där växer vårt hull och vårt härksaremod,
där rinner så trotstigt vårt tjockaste blod.
Vi rike vi förstår oss bäst på ekonomi,
recetten vi taga genom storindustri,
indränkta platser, affär med procent,
och folkmassan driver allt så excellent.

Och så rida vi över båd’ anspråk och rätt,
vi har vapen och pengar, och segern blir lätt.
Vi har pondus och myndighet, anor, rang,
respekten fullbordas med titlarnas klang.

Från samhällets vida och mörkaste schakt,
ett rykte oss nått, att man tänkt störta vår makt.
Vad kaos det bleve av land och kultur,
om de finge resa sin samhällsstruktur.
Så, slumra ej, i var plebej en fiende givs,
vars mål är att komma vårat välde till livs.
Med ringprydda handen på stenhjärtat svär,
att hålla i schack varenda styv proletär.

Ja, vårt anrika land enligt vis tradition.,
tillhör bara de rika, ej arbetets hjon.
Varje arbetets son snart vi hava tämjt,
vårt liv blir som förr glatt och ljust och förnämt.

Mar 012006
 

Såg precis på veckans faktum (internet är bra att ha). Det nämndes att den indiska chefens hembiträdes barn eventuellt kunde få det bra i framtiden tack vare sin mors slit. 500 kronor i månaden som skickades hem till föräldrarna. Det fick mig att tänka på en dikt av Stig Sjödin ur samlingen Sotfragment från 1949.

Bandvalsaren
Med sparsamhet och övertid
drog han fram tre pojkar till studenten.
Han andades och levde genom dem,
de blev trappor mot solen.
Själv har han aldrig varit på bio eller teater
eller haft tid att läsa böcker.
De har lyckats och kommer hem till helgerna
och talar med främmande röster om dessa ting.
Deras kvinnor har kalla ögon
och föraktar honom när han äter med kniv.
Han ska aldrig förstå
vem som murat hans ensamhet.

Jesper Berglund Suffusion theme by Sayontan Sinha