“Då, som bekant, för närvarande en mer än vanligt stor arbetslöshet, och därav förosakad nöd och elände är rådande, synnerligast i huvudstaden, så få undertecknade, hos Eder anhålla det vidtages åtgärder som äro av behovet påkallade, och varigenom arbetslösheten och nöden verkligen kan avhjälpas.”

Så skrev de arbetslösas förening till kungen under den svåra arbetslösheten åren 1891-1892.

6 februari 1891 publicerades följande låt i Arbetet. Den heter Arbetslös och är skriven av Henrik Menander.

Det fryser, det fryser, båd’ nätter och dagar,
och snöstormen fram genom gatorna jagar,
och slödtravar’n frustar, och bjällrorna klinga,
så muntert, som funnes av sorger slätt inga.

Jo vänta – i bakgårdens mörkaste nästen,
är likbleka döden den härjande gästen.
Tätt följer han arbetslösheten i spåren,
och kastar uthungrade offren på båren.

Jag såg på min vandring hur bodarna stråla,
hur tyger och kläder i överflöd pråla.
Jag fick endast lov, att kort blicka till färgen,
fast kölden mig skar genom benen och märgen.

Och mat såg jag även, nog av till att mätta
mång’ tusende munnar – men ej av allt detta
en bit fanns för mig – det är blott för de rika,
de arma få svälta, så tarmarna skrika.

Det fryser, det fryser båd’ nätter och dagar,
och snöstormen fram genom gatorna jagar.
Var timma som ilar förvärras blott nöden,
den enda som ni sig förbarmar är – Döden.

Riktigt så illa är det inte nu för tiden men det är snabbt på väg tillbaka. Vi har lämnat nittonhundratalet bakom oss. Frågan är om vi går framåt mot tvåtusentalet eller om vi backar mot artonhundratalet?

 

Funderade på en sak, men jag är lärare och inte jurist.
Finns det en juridisk möjlighet för folk som blir av med jobbet, till följd av Centerns idiotförslag om att ta bort all form av trygghet för unga, att stämma den franska regeringen för att ha inspirerat Centern? Det kan ju bli en hel del i förlorad arbetsförtjänst om man räknar med lite kallt efter 1,5 år på ett företag, ett företag man trivs på, att man ska jobba där i sådär 20-40 år till. Det finns folk över femtio som jobbat hos samma arbetsgivare hela livet. Jag känner en, var på hans 200-årskalas förrförra sommaren (hela familjen fyllde 200 tillsammans).
Eller vem är det som ska hållas ekonomisk ansvarig.

Vem är det som tar ansvar för att unga inte kommer att kunna köpa saker på avbetalning, för de har inte en säker inkomst. Vem tar ansvar för att unga inte får banklån till hus, bostadsrätt eller bil?

Kan man stämma den franska regeringen? Kan man stämma Centerpartiet?

Komentar från förr:
Postat av: Björn
Vi gör som USA, startar ett krig. FN´s stöd behövs ju inte…

 

Tre år sedan invasionen och nu dör det ungefär 50-60 personer per dag i Irak. Det då till följd av stridigheter. Ålderdom och sjukdom räknas inte in i sifforna. Inte heller sjukdomar som kunde botas om det skulle finnas tillgång till mediciner, rent vatten och bra mat.

Tänk dig det. Femtio personer. Kanske inte låter så jättemycket. Det är ju i hela landet. Men på en månad blir det 1500 personer. Om 1500 personer skulle dö i Sverige skulle det vara en nationel katastrof. Jämför Estonia eller tsunamin nu senast. Det är 3000 invånare på två månader. Som samhället jag är uppvuxen i. Ett helt mindre samhälle, jämnat med marken. På ett år motsvarar det ungefär folkmängden i den kommun jag bor i nu.

Skulle 1500 personer dö i Sverige på en månad skulle det inte finnas någon i landet som inte skulle känna någon som kände en som dött. De allra flesta skulle åtminstone vara bekant med någon som dött.
På samma sätt kan jag inte tänka mig att det inte finns en irakier som inte känner någon som känner någon som dött. Alla krig är hemska. Krig som bryter mot folkrätten är ännu hemskare.

Ska bli intressant att se vad domen mot Bush blir när han ställs inför internationell domstol för brott mot mänskligheten.

 

Apropå Centerpartiets förslag om avskaffad arbetsrätt för unga och borgarkartellens allmänna attacker mot allt vad kollektivavtal heter.

Till melodin av Finska rytteriets marsch, eller som den också kallas, Norrbottens regementes paradmarsch, kan denna text sjungas. Skrevs av Ernfrid Nilsson och var med i julnumret av Fram 1904.

Den punschvrama Nord är vårt gyllene land,
där slaven på knä för tömma guld i vår hand.
Där växer vårt hull och vårt härksaremod,
där rinner så trotstigt vårt tjockaste blod.
Vi rike vi förstår oss bäst på ekonomi,
recetten vi taga genom storindustri,
indränkta platser, affär med procent,
och folkmassan driver allt så excellent.

Och så rida vi över båd’ anspråk och rätt,
vi har vapen och pengar, och segern blir lätt.
Vi har pondus och myndighet, anor, rang,
respekten fullbordas med titlarnas klang.

Från samhällets vida och mörkaste schakt,
ett rykte oss nått, att man tänkt störta vår makt.
Vad kaos det bleve av land och kultur,
om de finge resa sin samhällsstruktur.
Så, slumra ej, i var plebej en fiende givs,
vars mål är att komma vårat välde till livs.
Med ringprydda handen på stenhjärtat svär,
att hålla i schack varenda styv proletär.

Ja, vårt anrika land enligt vis tradition.,
tillhör bara de rika, ej arbetets hjon.
Varje arbetets son snart vi hava tämjt,
vårt liv blir som förr glatt och ljust och förnämt.

 

Jag var i Skövde i helgen. På riksmöte med Sverok. Det var en intressant tillställning. Jag är van vid mötestekniken från Ung Vänster och Vänsterpartiet. Mötesteknik i Sveriges folkrörelser vilar på samma grund med det finns alltid skillnader från förbund till förbund. Bland annat hade Sverok bara första och andra-talarlistor. Inga tredje, fjärde osv. Det gjorde att en del kunde vara uppe i talarstolen väldigt mycket.
En annan sak som skiljer var andelen tjejer. Jag är van vid att det är ungefär 50% flickor på större möten och att flickor pratar nästan 50% av tiden. Skulle tro att vi pojkar pratade ungefär 98% av tiden i det här sammanhanget. Det är mindre bra. Dock blev det inskrivet 1% av inkomster till särskilt jämställdhetsarbete (klass, kön och etnicitet). Och det är ganska mycket pengar.

I övrigt var det en tillställning med väldigt många nördar. Det är kul. Det behövs fler nördar.

Ett nytt intressant valsystem blev antaget. Så jag får se om jag blir vald nästa år. Kanske får någon ströröst från olika föreningar då jag var uppe och pratade alldeles för mycket. Förhoppningsvis tycker någon att jag var vettig.

Slutligen är det jobbigt att köra bil från Mora till Skövde och tillbaka. Det borde varit en till i bilen med körkort.

Mar 142006
 

Idag är det internationella pi-dagen. Hoppas alla firar.

 

Fick ett brev av Arbetsförmedlingen i går. Tydligen hade jag missat att titta till dem för att berätta att jag fortfarande är arbetlös. Så de bestämde sig för att kontakta min a-kassa och säga att jag inte skulle får några pengar längre. Förstår inte varför de inte kan ha ett automatiskt script som skickar ut en påminnelse via e-post en vecka innan.
Nåja, hade en lång lunch så jag tänkte att jag skulle titta till den lokala arbetsförmedlingen under just lunchen. Den ligger 10 minuter gångväg från skolan så det kändes lagom. Lång lunch hade jag för att man som vikarie sällan har något att rätta eller planera. Särskilt på korttidsvikariat.
Nåja, jag traskade iväg till arbetsförmedlingen och tog min nummerlapp. Tittade upp mot nu-hjälper-vi-det-här-numret-skylten. Fyra nummer kvar tills det att mitt nummer skulle stå där. Bra, tänkte jag, då hinner jag med det här med bred marginal.
Efter en halvtimme gav jag upp. Då hade skylten inte ändrat sig alls. Samma nummer som när jag kom.

När jag kom dit efter dagens lärargärning fick jag vänta i sådär 40 minuter innan jag fick komma in till någon. En äldre herre. Jag hade räknat med att det hela skulle ta fem, tio minuter. Jo, jag är fortfarande daglönare, jo, jag söker jobb som är passande och arbetar på timmar när det går, sådär 35-40%. Se nu till att jag får min grundersättning från a-kassan. Ungefär så hade jag räknat med att det skulle vara.

En halvtimme senare var jag klar. Äldre män är sällan snabba med datorn, skulle tippa att den här var över medel. Men läshastigheten var det sämre med. Snabbt gick det inte. Inte heller blev handlingsplanen uppdaterad i någon större bemärkelse. Men det stämmer som det står i min handlingsplan från arbetsförmedlingen under Behov: En vettig arbetsmarknadspolitik, sex timmars arbetsdag och fler jobb i offentlig sektor.

Mar 092006
 

“Kanske är det ok att vara terrorist – bara man vinner”

-Lina Makboul

SVT har precis visat filmen om Leila Khaled av Lina Makboul. Mycket sevärd. Om ni missade den så går reprisen på lördag 1610. Men kan (kanske) också se den på webben i trettio dagar framåt. SVT är för bra ibland. De flesta av dokumentärerna de sänder kan man se via webben.

Filmen borde ses av många. Kanske särskilt alla som tycker något om terrorism. I övrigt funderar jag på att registrera alla lokaler jag vistas i som psykiatrimottagningar. Då ska man ju vara säker från buggning. Intressant är att alla ska få reda på i efterhand att man blivit buggad. Men hur går det när buggningen håller på i flera år? Buggning ska vara tillåtet vid misstanke om terroristbrott.

Vem är terrorist?

 

Vänsterpartiets andra krav inför valet är kravet om feministiskt självförsvar på alla gymnasieskolor. Jag kan avslöja att det behövs även på grundskolan. Det syns tydligt när man kommer in som vikarie, man kan se på verksamheten lite utifrån. Det är killarna som har makten i skolan.
Det är killarna som tar sig utrymme i klassrummet, på bekostnad av såväl tjejer som undervisning. Det är killarna som är normen. Det feminima ses som något mindre värt, killar “förolämpas” genom att kallas tjej, eller “ännu värre”, bög. Det är en riktig man som är det pojkarna ska vara.
Tjejer osynliggörs. “Det är ju deras eget fel att de inte pratar så mycket och så högt, de har inget självförtroende.” Yttrat av pojke på högstadiet. (fritt ur minnet)

Våld. Om någon som lämnat skolan bakom sig skulle besöka ett svenskt högstadium är det utbredda våldet en av de saker de skulle slås av. Det går sällan att gå från en del av skolan till en annan del utan att se någon form av våld. Detta på alla de högstadieskolor jag varit på. En ganska stor del av våldet drabbar tjejer. Snärtar i bh- och stringtroseband. (Att jag inte förstår modet med stringtrosor och baggy-byxor är en annan sak.) Tafsande händer. Knuffar. Ord.

Jag försöker att säga till varje gång jag ser något. Men det är svårt att göra något som korttidsvikarie. Ofta vet jag knappt vad eleverna heter. För att förändra ett oönskat beteende räcker det inte med en tillsägning. Det krävs strukturella lösningar för strukturella problem. Jag brukar dock vidarebefordra till ansvarig kontaktlärare (klassföreståndare) eller resurspersonal. Det leder ibland till att den inblandade pojken skärper sig ett tag men problemen i stort kvarstår.

Ibland ser man spår av feministisk medvetenhet hos några tjejer. Som de som frågar om de får slå tillbaka eller som säger att de vill slå ihjäl någon viss pojke. Jag brukar säga att de ska vänta till efter skolan, annars så blir det så mycket pappersjobb för lärarna. Jag kan ju inte göra något långsiktigt eftersom jag aldrig vet när jag kommer att vara där nästa gång.

Så här skriver Lars Ohly i sin Lasse har ordet idag:

Ytterst är det här en fråga om demokrati. Ett liv fritt från rädsla, hot och våld är en mänsklig rättighet. Vi vänsterpartister arbetar för att bryta könsmaktsordningen genom att synliggöra och bekämpa pojkars och mäns våld samtidigt som vi vill ge tjejer styrka och redskap att försvara sig i hotfulla situationer. Därför vill vi att alla tjejer på gymnasiet får möjlighet att lära sig feministiskt självförsvar. I feministiskt självförsvar omvandlar kvinnor och tjejer tillsammans rädsla till styrka, det är ett sätt att säga: jag vet att jag är värd att försvara.

Jag vill också citera en text skriven av Liv Elf-Karlén från den feministiska tankesmedjan Lacrimosa:

Anna berättar:

Jag går i en så himla bra skola. Det är så bra för det finns flera trapphus, ja så alla korridorer och klassrum hänger ihop på något sätt. Och det är bra för då finns det flera vägar till olika klassrum. Ja, så om man ska till B1:an så behöver man inte ta vägen förbi hissarna. Man kan gå över skolgården och upp i det andra trapphuset och sen genom 3.ornas korridor och sen ner, man behöver inte ens gå i närheten av hissarna. Men ni vet, det brukar ju alltid sitta en massa jobbiga killar från fordon där. Jag har hittat en skitbra väg så man slipper gå förbi uppehållsrummet också. Man tänker ju att å uppehållsrummet ligger ju i trapphuset så där måste man gå förbi om man ska högst upp till exempel. Men om man går ner till källarvåningen så finns det en liten korridor där och då kommer man ut nere vid matsalen och då kan man ju ta ettornas ingång. Om man smyger igenom deras svenskklassrum så kommer man högst upp. Den vägen tar i och för sig lite tid, men jag fattar inte tjejer som går förbi uppehållsrummet. Det är ju att tigga om det.

Okey det var jättesynd om den där tjejen i etta som blev uppslängd på biljardbordet. Men till tvåan så hittar man sånna här andra vägar så då blir det mycket bättre. Jag behöver nästan aldrig gå förbi de där ställerna där de sitter på rasterna. Och om man nu absolut måste förbi uppehållsrummet så kan man ju faktiskt se till att man har lite vettiga kläder som inte går att dra av. Jag går aldrig förbi där om jag har kjol, jag menar om den där tjejen hade haft byxor. Det enda stället som det faktiskt inte går att slippa är kafeterian. Jag fattar inte hur de tänkte när de byggde den. Den ligger i mitten av allting, man måste gå igenom den om man ska till bottenvåningen. Det finns ingen annan väg. Fast jag har bara franska på onsdagar och fredagar så det är inte så farligt. Jag menar två JÄVLA HORA! i veckan kan man ju ta.

Ja, det är makt det handlar om.

 

200 000 nya jobb i offentlig sektor. Vänsterpartiets första krav inför valet. Ett krav som jag skulle tjäna på. Jag är arbetslös. Eller daglönare är kanske ett bättre ord. Utbildad lärare och anmäld till vikariepoolen. Så några dagar i veckan, alla dagar i veckan eller ingen dag i veckan ringer de från kommunen mellan 7 och 9 och undrar om jag kan jobba. Helst ska man då vara iväg på en skola som ligger en halvtimme bort på 15 minuter.

Det är en väldigt säker tillvaro. Man vet precis hur mycket pengar man kommer att ha nästa månad. Man vet precis att man klarar hyra och mat. Man kan planera sina dagar, sitt liv.

Jag skulle tjäna på att det blir fler jobb i offentlig sektor. Då skulle jag, och alla andra som jag. Ungdomar, med eller utan akademisk utbildning, som idag går på timvikariat och daglöneri få ett värdigt liv. För det har vi inte idag.

Jesper Berglund Suffusion theme by Sayontan Sinha