Lyssnar precis på Jonas Lindbergs inspelning av Bo Nylén, (fd?) styrelseledamot i villaägarnas riksförbund. Media och många bloggare har upprörts över de rasistiska övertonerna i hans uttalande i samtalet med Jonas Lindberg.

Jag vill lyfta ytterligare en dimension. Inte nog med att Nylén verkar vara rasist, han verkar dessutom vara raka motsatsen till feminist. Resonemang om att kvinnomisshandel som inte resulterar i mord inte är så allvarligt är kärnan i resonemanget kring svenska män och hedersmord. Man blir så trött. Varför har inte media reagerat även på det uttalandet?

I övrigt, är det någon som känner till en mobiltelefon som man kan spela in samtal på som man för över telefonen? Alltså samtidigt som man har någon på tråden som det heter. Att spela in som Jonas gjort klarar många, jag vill kunna spela in den jag pratar med. Kan säkert bli användbart någon gång.

 

Fick ett mejl som jag uppmanades sprida. Så jag sprider det här. Artikeln är skriven av Francis Tuuloskorpi.

Vad var det vi sa?

Under 90-talet skedde en hel del konkurser och företagsnedläggningar. Men vad som samtidigt skedde – och har fortsatt ske – var neddragning av bemanningen på i stort sett alla arbetsplatser i Sverige. Nedskärningar, omorganisationer och uppsägningar genomfördes under skydd av krisen. Man hotade med nedläggnings- och konkursrisk även när någon sådan inte fanns.
På alla dessa arbetsplatser varnade vi för konsekvenserna. På en del ställen öppet och stridslystet. På andra ställen hördes varningarna bara som suckar i pausrummen, men de fanns där.

Vi sa: Om ni ska minska bemanningen och vi ändå ska klara arbetsuppgifterna, så kommer fler att bli stressade och fysiskt överansträngda. Sjukfrånvaron kommer att öka.
Vi sa: Om ni tar bort de där tjänsterna, så kommer vi som blir kvar att få ägna åt oss fel saker, och det kommer att göras misstag på grund av sämre samordning.
Vi sa: Om ni genomför den där nedskärningsplanen, så kommer kvalitén att bli sämre på de varor/tjänster som vi producerar. Vi kommer inte att hinna ta hand om de barn som har svårigheter / gallra bort fula limpor / hålla rent på sjukhusgolven / genomföra förebyggande underhåll / plocka bort utgångna varor på hyllorna / korrekturläsa före publicering / laga de trasiga bilarna/bussarna ordentligt / osv. osv.

Alla som varit med om något liknande på sin arbetsplats, kan lägga till sina varningar på denna lista.
Om man påminner sig om vad vi varnade för, så blir samhällsutvecklingen fullkomligt logisk.

Om man – bara som ett räkneexempel – minskar bemanningen från fyra till två vårdare för tjugo åldringar, så blir konsekvenserna:
Två vårdare får ett stressigare arbete.
Två vårdare blir arbetslösa.
(Eftersom de två stressade vårdarna ofta blir sjuka, så får en av de arbetslösa ibland rycka in som timvikarie.)
Tjugo åldringar får sämre vård.
Anhöriga till tjugo åldringar får mer stress och oro i sitt liv.
Ett vårdbolag får högre vinst.

Multiplicera detta med 1000 avdelningar för åldringsvård:
2000 personer får ett stressigare arbete.
2000 personer blir arbetslösa.
(Eftersom de 2000 stressade vårdarna ofta blir sjuka, så får ett antal av de arbetslösa rycka in som timvikarier.)
20 000 åldringar får sämre vård.
osv.

Multiplicera vidare med alla sorters arbetsplatser: Skolor, daghem, fabriker, restauranter, städfirmor, försäkringskassor, tidningar, sjukhus, affärer…

Varför har sjukligheten ökat? Varför har vården blivit sämre? Varför kraschar maskinerna på den här arbetsplatsen? Varför sjunker kvalitén på så mycket? Varför har det blivit så rörigt här?

Alla dessa frågor kan besvaras med en motfråga: VAD VAR DET VI SA?

Om man inser vad som hänt, så inser man också att uttrycket ”det som är bra för företagen är bra för folket” fullkomligt söndersmulas. Det som händer är något totalt annat: Det går bättre för företagen därför att det går sämre för folket. Vinsterna ökar därför att fler är arbetslösa.

Sammanfattningsvis: Effekten av färre arbetande och fler arbetslösa är: högre vinster och sämre samhälle.

Mitt tak är en annans golv.
Min stress på brödfabriken är en annans äldre och smaklösare bröd.
Min sjukhusinfektion är en annans arbetslöshet.
Och min arbetslöshet är en annans vinst.

/Frances Tuuloskorpi, i augusti 2006

 

240 veckor. Så länge kan man få studiemedel för högskolestudier i Sverige idag. Nu har till och med DN kommit fram till att det innebär problem för många. Ta en utbildning på 5-5,5 år. Säg matte-svenska-lärare för gymnasiet. Det finns då inte lån eller bidrag till att läsa sommarkursen under sommaren. Arbete under sommaren blir en nödvändighet, arbete som är svårt att få och som man dessutom måste vänta på lönen från.

Givetvis måste det finnas ett tag för hur länge man kan uppbära studiemedel. Men det måste finnas möjlighet till dispens från de reglerna. Relativt generösa dispensregler. För hur samhällsekonomiskt riktigt är det att folk måste avbryta sina studier ett halvår eller år innan färdig examen för att man när man var yngre valde att studera något annat ett år. För att man upptäckte att man inte alls trivdes med inslagen väg eller att man inte klarade av den sortens studier?

Jag tycker också att det är lite konstigt att om man tagit bidraget för en vecka så kan man inte senare ta lånet för samma vecka. Det gör att man taktiskt kan ta både lån och bidrag för säkerhets skull. Så att man kanske överlever när veckorna är slut trots att man inte behvöer. Och på så sätt bygger på skuld och avbetalningsbörda.

Jag har examen efter 4,5 års högskoleutbildning. Jag får inget jobb inom mitt område. Jag ska studera igen till hösten. Som tur är är det bidrag jag då kommer att få från potten på två års folkhögskolestudier istället för högskolestudier. Annars hade jag inte kunnat studera det här året. Istället hade jag fortsatt vara arbetslös, jobbat som timvikarie och haft en allmän osäker tillvaro.

Generösa dispensregler är samhällsekonomiskt riktigt och bra för individen. Dessutom behöver summan ökas över socialbidragsnormen.

 

Läser en intressant i artikel i Sydsvenskan. Nazister kan komma förbjudas att göra värnplikten.

Jag är en av alla de unga män som inte gjort lumpen. Jag ville inte. Av flera skäl. Givetvis de vanliga, dumt att lära sig döda, demokrati är bättre än order etc. Men en av de stora skälen till att jag inte ville in i lumpen var att jag inte litade på organisationen.

Jag kommer från ett mindre samhälle, 3000 invånare. Alla vet vilka alla är. I samhället, inte i militären. För hade de vetat vilka folk var hade de inte satt två av ortens ledande nazister som vaktbefäl för vapenförråd. Det är väl tveksamt om personerna i fråga var organiserade, det här var i slutet av 90-talet, den nationella rörelsen var inte riktigt lika organisationskåt som nu. Men ordnar man vit makt-fester i ortens idrottshus med bord ställda i form av hakkors så måste man betecknas som nazist. En organisation som satte personer som dessa att ansvara för vapenförråd var inte en organisation jag ville vara en del av. Så jag såg till att få en etta på anlagstestet. Det går inte att få en etta, om man chansar hej vilt på allt bör man statistiskt få en trea (av nio). Jag svarade “vet ej” på allt. Jag slapp.

Det är lite synd, för samhället, för jag hade blivit en mycket bättre soldat än de lokala nazzarna. Förmodligen hade jag blivit en ganska bra soldat. Ganska lång, van vid skog och mark, hyfsad grundkondition, intelligent (jag har papper på det) och dessutom relativt allmänbildad. En person som mycket väl hade passat i fredsbevarande styrka utomlands.

Men på grund av dålig personalpolitik tidigare så fick försvaret inte möjlighet att utforska den delen av mig.

Om jag helt struntar i min personliga hållning gentemot militären och ser det kollektivt så är jag smått positiv till initiativet att nazzar inte ska få göra lumpen. För så länge vi har en allmän värnplikt, något som jag anser att vi ska ha så länge vi har ett väpnat försvar, så måste det vara de som är mest lämpade som också gör lumpen.

Men samtidigt inte nödvändigtvis de som är individuellt mest lämpade. Jämför med ett fotbollslag, man måste ha personer som funkar ihop, som kan jobba för lagets bästa och som kan utföra alla uppgifter. Man behöver ha både Klas Ingesson och Glenn Strömberg, både Zlatan och Mellberg.

Försvaret ska spegla befolkningen, bara så kan det vara representativt. Bara så kan det förhindras att armén sätts in mot befolkningen. Försvaret ska skydda grundlagen från att ändras på icke grundlagsmässigt sätt. Eller som det är uttryckt i soldateden: “Det svenska försvaret skall verka för att vår fred och vårt oberoende bevaras. Det skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och kultur.”

Sålunda, att man vill omstöpa samhället radikalt, oavsett i vilken riktning, kan inte ligga till grund för att inte få vara en del av totalförsvaret. Detta så länge man vill att förändringarna ska gå demokratiskt till. Men om man vill omstöpa samhället utan den demokratiska processen, utan att vilja ha en folklig förankring i förändringarna då är man ute och cyklar.

Kanske återkommer i ämnet, det är inte färdigskrivet om.

 

I krig och händelser med mycket propaganda i försöker jag läsa utländsk media mer än vanligt. Tyvärr fick jag inte läsa något av de 8 språk jag valde som individuellt val på gymnasiet så det får bli media på engelska som gäller. Internet är bra på det sättet.

Läser i Belfast Telegraph om en intressant antikrigsdemo. Folk som tagit sig in på Raytheons kontor i Londonderry. Raytheon är en stor missiltillverkare av amerikansk härkomst. De hängde ut en banderoll med texten “Raytheon has been decommissioned” och förstörde ett drygt dussin datorer, varav en del gick sönder när de träffade marken utanför under det att polisen var utanför.

Samtidigt pågick en antikrigsdemonstration utanför. Eamonn McCann, kolumnist på Belfast Telegraph och en av de som gick in på Raytheon sa så här när polisen samlades utanför: “The people of Derry cannot go on feeling shock and horror as they watch TV screens and do nothing, I certainly would not welcome an arrest and prosecution, who would? But judgment has to be made. People felt they had no option but to take this form of direct action.”

Föreställ er det i Sverige. En krönikor på en större tidning, säg Göteborgsposten eller Sydsvenskan, som bryter sig in på Bofors och förstör dokument och datorer kring tillverkning av bombkapsel 90. (Är osäker på om det är Bofors som gör bombkapsel 90, men ni förstår idén).

 

Är osäker på om svensk media har tagit upp det. Jag kan ha missat det. Men The Belfast Telegraph skriver om en intressant företeelse.

Israel bombar inte bara ihjäl människor. De bombar också ihjäl fiskar. Detta genom bombningar av kraftverk. Kraftverk som drivs av olja. Olja som när den bombas försvinner ut i medelhavet. Olja som i medelhavet dödar fiskar. Olja som i medelhavet förorenar. Föroreningar som enligt FN (enligt artikeln i tBT) kan få återverkningar i ett sekel framöver.

30 000 ton olja (heavy fuel oil). Det är väldigt mycket olja. 50 engelska mil längs Libanons kuster. 6 engelska mil längs syriens kuster. Hur många vill bada i Libanon innan det är ordentligt rensat? Hur många kommer att sympatilägga sina semestrar till Libanon likt en del gjorde till Thailand efter tsunamin där?

Är Israel verkligen efter Hizbollah? Vill man inte egentligen slå ut det libanesiska samhället? Slå ut turistnäringen?

Jag tror att det föder mer motstånd.

Belfast Telegraph har dessutom flera läsvärda krönikor av Robert Fisk. Bara att gå in och titta.

Jesper Berglund Suffusion theme by Sayontan Sinha