Verkligen. Man flyttar över halva Sverige (nåja, nästan, från södra Halland till norra Dalarna) för att jobba ett halvår. Man får en lägenhet rätt snabbt, det är ju bostadsbrist på orten så man får ta vad man får. En helt ok lägenhet, en trea. Dock inte jättebillig (4,9kkr/månad). Sen får man inget jobb till hösten. Inte heller har man jobbat tillräckligt länge för att få inkomstbaserad a-kassa. Sitter så här med a-kassans grundpengar som knappt räcker till hyran, än mindre till mat och lever på sparade pengar som snart är slut, och borgarna vill sänka a-kassan. Som tur är är man föreningsaktiv och lånar ut pengar när man har (så man inte köper upp saker man inte behöver för dem) som man sen ska få tillbaka. Om jag får de som är innestående nu (som jag borde) så funkar en månad till även om jag inte får mer vikariat. För det kan man få. De kan ringa från kommunen klockan 7 halv 8 och vilja att man ska vara på en skola en halvtimme bort innan klockan 8. Ibland lite senare. Så man måste upp tidigt oavsett. Förra veckan hade jag jobb varje dag. Det gick snabbt att komma in i rutiner, även om det inte var samma tider varje dag så var det ändå något att göra. Den här veckan har jag inte haft något jobb alls. Sitter och tittar på gamla Buffy-avsnitt. Har kommit till säsong 5 avsnitt 6. Resten har inte hunnit laddas ner.

Kan ingen ge mig ett jobb? Det snackas ju om lärarbrist? Det fattas lärare i skolorna, men det fattas också pengar i offentlig sektor att anställa de lärare som finns. Dubbelt så många lärare och hälften så många lektioner för varje lärare vore bra, då skulle man hinna med allt som ska hinnas med.

Som världen ser ut är det lätt att förstå att folk vill fly den. Alkohol och droger blir ett allt vanligare problem. Sånt sysslar jag inte med. Det är nog tur, jag tror att jag skulle kunna gå ner mig rejält om jag försökte. Men det går snabbt även utan kemiska substanser. Som arbetslös har man mycket tid, men man orkar inte göra något. Man förlorar initiativkraften. Varför göra något? Det leder ju ändå inte till någonting?

Leave a Reply

 
Jesper Berglund Suffusion theme by Sayontan Sinha