Slå tillbaka

Last modified date

Comments: 0

Vänsterpartiets andra krav inför valet är kravet om feministiskt självförsvar på alla gymnasieskolor. Jag kan avslöja att det behövs även på grundskolan. Det syns tydligt när man kommer in som vikarie, man kan se på verksamheten lite utifrån. Det är killarna som har makten i skolan.
Det är killarna som tar sig utrymme i klassrummet, på bekostnad av såväl tjejer som undervisning. Det är killarna som är normen. Det feminima ses som något mindre värt, killar ”förolämpas” genom att kallas tjej, eller ”ännu värre”, bög. Det är en riktig man som är det pojkarna ska vara.
Tjejer osynliggörs. ”Det är ju deras eget fel att de inte pratar så mycket och så högt, de har inget självförtroende.” Yttrat av pojke på högstadiet. (fritt ur minnet)

Våld. Om någon som lämnat skolan bakom sig skulle besöka ett svenskt högstadium är det utbredda våldet en av de saker de skulle slås av. Det går sällan att gå från en del av skolan till en annan del utan att se någon form av våld. Detta på alla de högstadieskolor jag varit på. En ganska stor del av våldet drabbar tjejer. Snärtar i bh- och stringtroseband. (Att jag inte förstår modet med stringtrosor och baggy-byxor är en annan sak.) Tafsande händer. Knuffar. Ord.

Jag försöker att säga till varje gång jag ser något. Men det är svårt att göra något som korttidsvikarie. Ofta vet jag knappt vad eleverna heter. För att förändra ett oönskat beteende räcker det inte med en tillsägning. Det krävs strukturella lösningar för strukturella problem. Jag brukar dock vidarebefordra till ansvarig kontaktlärare (klassföreståndare) eller resurspersonal. Det leder ibland till att den inblandade pojken skärper sig ett tag men problemen i stort kvarstår.

Ibland ser man spår av feministisk medvetenhet hos några tjejer. Som de som frågar om de får slå tillbaka eller som säger att de vill slå ihjäl någon viss pojke. Jag brukar säga att de ska vänta till efter skolan, annars så blir det så mycket pappersjobb för lärarna. Jag kan ju inte göra något långsiktigt eftersom jag aldrig vet när jag kommer att vara där nästa gång.

Så här skriver Lars Ohly i sin Lasse har ordet idag:

Ytterst är det här en fråga om demokrati. Ett liv fritt från rädsla, hot och våld är en mänsklig rättighet. Vi vänsterpartister arbetar för att bryta könsmaktsordningen genom att synliggöra och bekämpa pojkars och mäns våld samtidigt som vi vill ge tjejer styrka och redskap att försvara sig i hotfulla situationer. Därför vill vi att alla tjejer på gymnasiet får möjlighet att lära sig feministiskt självförsvar. I feministiskt självförsvar omvandlar kvinnor och tjejer tillsammans rädsla till styrka, det är ett sätt att säga: jag vet att jag är värd att försvara.

Jag vill också citera en text skriven av Liv Elf-Karlén från den feministiska tankesmedjan Lacrimosa:

Anna berättar:

Jag går i en så himla bra skola. Det är så bra för det finns flera trapphus, ja så alla korridorer och klassrum hänger ihop på något sätt. Och det är bra för då finns det flera vägar till olika klassrum. Ja, så om man ska till B1:an så behöver man inte ta vägen förbi hissarna. Man kan gå över skolgården och upp i det andra trapphuset och sen genom 3.ornas korridor och sen ner, man behöver inte ens gå i närheten av hissarna. Men ni vet, det brukar ju alltid sitta en massa jobbiga killar från fordon där. Jag har hittat en skitbra väg så man slipper gå förbi uppehållsrummet också. Man tänker ju att å uppehållsrummet ligger ju i trapphuset så där måste man gå förbi om man ska högst upp till exempel. Men om man går ner till källarvåningen så finns det en liten korridor där och då kommer man ut nere vid matsalen och då kan man ju ta ettornas ingång. Om man smyger igenom deras svenskklassrum så kommer man högst upp. Den vägen tar i och för sig lite tid, men jag fattar inte tjejer som går förbi uppehållsrummet. Det är ju att tigga om det.

Okey det var jättesynd om den där tjejen i etta som blev uppslängd på biljardbordet. Men till tvåan så hittar man sånna här andra vägar så då blir det mycket bättre. Jag behöver nästan aldrig gå förbi de där ställerna där de sitter på rasterna. Och om man nu absolut måste förbi uppehållsrummet så kan man ju faktiskt se till att man har lite vettiga kläder som inte går att dra av. Jag går aldrig förbi där om jag har kjol, jag menar om den där tjejen hade haft byxor. Det enda stället som det faktiskt inte går att slippa är kafeterian. Jag fattar inte hur de tänkte när de byggde den. Den ligger i mitten av allting, man måste gå igenom den om man ska till bottenvåningen. Det finns ingen annan väg. Fast jag har bara franska på onsdagar och fredagar så det är inte så farligt. Jag menar två JÄVLA HORA! i veckan kan man ju ta.

Ja, det är makt det handlar om.

Share