Flygblad och folks rädsla

Igår (lördag) var jag på stan med Vänsterpartiet och delade ut flygblad i ”Rätt till jobb – rätt på jobbet-kampanjen”. Lite flygblad, lite tal (inte så mycket), lite sång och musik och givetvis lite kaffe. Dessutom en anslagstavla där folk fick sätta knappnålar på de frågor de tycker att Vänstern i Mora ska driva. Allting är sådär precis lagom ett år innan valet.

Men en sak slog mig, något som slagit mig tidigare också men nu har jag en blogg, jag finns eller något. Folks reaktion på våra flygblad, eller på oss.

Jag har delat flygblad många gånger på många platser men reaktionerna känns igen överallt man är. Det finns några olika typer.

Den absolut vanligaste typen är den som bara går förbi utan att ta flygbladet och utan att säga något. Totalt ointresse. Det finns en variant på den här gruppen och de är de som säger ”Nej tack” med en intetsägande röst. Det är grupper som är viktiga att nå men som jag inte kommer nämna mycket mer i det här inlägget.

En annan grupp är de som uppenbarligen håller med. Eftersom flygbladen handlade om arbetslöshet så var en av mina ”väcka-uppmarksamhets-kommentarer” när jag delade flygbladen: ”Är det du som tjänar på arbetslösheten” eller ”Tjänar du på arbetslösheten”. En del verkar oförstående medan andra vet vad det handlar om. Som pojken/mannen/ynglingen som svarade ”Nej (sätt in valfri svordom här), det är ju fan bara borgarna som gör det”. De livar upp dagen och man kan dela en timme till.

Sen finns de som håller med i sak men som ändå vill skälla på något. Att vänstern är för mycket vänster. Att vänstern är för lite vänster. Att vi måste få bort Ohly som för partiet åt vänster. Att vi måste få bort Ohly som för vänstern åt höger och förstör kampen (ja jag har varit med om de). Ofta har de en särskild fråga som de tycker vänstern har fel i men håller ändå på V. En något jobbig grupp i längden eftersom de hindrar än att dela ut fler flygblad.

Sen har vi två olika typer av borgare. Dels finns det de som glatt i ton säger något i stil med att: ”Nej, jag är moderat/liberal/centerpartist.” Det vanligaste svaret är då något i stil med ”beklagar” varpå de säger samma sak. En slags ömsesidig smådiss. Man behöver ju inte skälla på varandra på stan. I den här gruppen finns också trotskister, sossar, syndikalister, r:are och eap:are (fast de sistnämnda är inte så många).

Däremot den andra gruppen av borgare är de mest intressanta. För det är oftast (om än inte alltid) borgare som står för den. De som blir sura, skriker och blir arga. ”Nej, aldrig från det partiet”, ”Kommunistpack” och dylikt är vanliga fraser man hör från dem. Minns särskilt en gång när jag träffade en Chilensk fascist en gång när jag delade flygblad som tyckte att Allende förstörde Chile, att Pinochet fick ordning på det igen och att det är konstigt att Sverige tillåter kommunister att härja fritt.
Men den kanske mest typiska personen ur den här gruppen var i Halmstad, jag tror det var i valrörelsen 1998. Förmodligen var det nog den andra gången jag delade flygblad i Halmstad eftersom jag bodde i Veddige utanför Varberg. Det kan givetvis ha varit 1997 också, jag är osäker. Har haft ett minne av att det var första gången jag delade i Halmstad men det borde det inte ha varit, förmodligen andra.
Nåväl, jag och en annan person, som säkert kommer läsa det här och skratta åt det (kommentera gärna då), var på Stora Torg och delade flygblad. En person vi gav till var en kvinna i 30-40-årsåldern. I handen hade hon ett barn i ballongåldern (den åldern när barn vill ha ballonger). Barnet hade i den handen det inte hade (den förmodade) mamman i, just det, en ballong. Det speciella med ballongen var att den hade ett Moderat-M på sig. Mamman var förmodligen inte en presumptiv medlem i vänstern men hon fick ett flygblad ändå. När vi passerar frågar barnet: ”Vilka var det”. Varpå (den förmodade) mamman tittar på flygbladet, utbrister: ”Ungkommunisterna! Usch!” och slänger med yviga rörelser flygbladet på marken.

Det är en intressant reaktion. Det måste ju betyda något att ett flygblad om att alla borde ha jobb, eller att folk borde få det bättre, kan skapa sådan ilska. De är nog rädda. Det borde de inte vara. Vi är så snälla. Fast det förståss, det finns ju de som tjänar på arbetslösheten.

Den roligaste igår var för övrigt kvinnan som tog emot flygbladet först efter att hon försäkrat sig om att vi inte var från miljöpartiet, för de tyckte hon inte om.

Kommentar från förr:
alex bengtsson sa…
Jag kommer ihåg! Haha!

Share

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Post comment